Han kommer med glatt viftande svans i sådär hundratio kilometer i timmen bara han ser att jag plockat fram den särdeles roliga yogamattan.

Förbannar mig lite själv att jag peppat honom med mat.

Kunde ha väntat.

Vet ju att hans energi depå är påfylld nu och att han struntar blankt i att hundar SKA vila efter maten.

Eller så har ingen någonsin sagt det till honom…

I alla fall vet jag att ingenting blir som förr med denna lilla mini-buse i hemmet.

Han skäller med små valpgläfsningar som ekar i den annars så tysta lägenheten, när jag tänder rökelsen.

Detta är bara det roligaste som hänt efter hela långa natten.

Tråk-klubben vaknar ju äntligen och ska bara roa en liten hund liksom.

Det går inte att motstå att bita i den redan hårt prövade mattan…
kanske att jag måste köpa en ny….
Små lila bitar ligger snabbt runt omkring oss…grrrr!

Jag försöker desperat ta till med en utav de offrade gamla tofflorna som ligger och skräpar lite här och var.
Erbjuder den gång på gång då han går lös på matta, mina strumpor, mina händer och mitt hår med sina sylvassaste små mjölktänder.
Särskilt kul är Solhälsningen då jag böjer mig ner och mitt hårsvall bara vispar så där härligt som en mycket ung hund helt enkelt inte kan motstå.
 Förmodar att det påminner om syskonen och mammans päls.
Det kan ju ingen låta bli att ta tag i och slita i för allt vad tyglen håller.
Wish kan ju rätt gärna inte veta hur himla rädd jag är om mitt nyutväxta hår.
Tror inte heller han är särskilt medveten om hur ont det gör i min huvudsvål.

Nej, det blir till att göra min practice när skruttet sover.
Hur gärna jag än vill att han ska lära sig att leva med mina övningar så kan jag bara inte begära att han ska förstå meddetsamma att jag inte tycker det är kul att bli avbruten hela tiden…
Det blir inte alls som det ska.
Andningen blir, så att säga, helt galen.

Ändå är jag alldeles övertygad om att detta är en yogisk hund.
Ja, ni ser ju själva.

Det är bara att gilla läget och ha tålamod.
And all will come…
eller hur det nu var…