Idag för fem år sedan

Då slet de ut mitt vänstra bröst.

Jag vaknade långsamt upp till mitt nya liv som enbröstad  lymfkörtelberövad 46 åring.

Min svärfars födelsedag.

I morse värkte min arm…som om den ville få mig att minnas.

Att jag faller så lätt i gropen.

Den där gropen som varje förbannade kvartssamtal gräver åt mig.

Att jag inte kan göra något för att mina söner ska komma loss och förstå att det är för deras egen skull de studerar och inte för min.

I går var det så.

Jag försökte efteråt att på någotvis läka det hela med yoga.

Tårarna bara kom.

Inte ens hunden vågade snirkla sig in mitt på mattan.

Så fick jag för mig att ta ett foto.

I Garudasana.

Min favorit.

Med mantrat; jag är inte rädd jag kan flyga, fick jag mig själv på rätt köl igen.

Jag behöver påminna mig själv om att det alltid finns det som är värre.

Det jag gick igenom för fem år sedan var värre än två ungar som inte vill finna sig i samhällets krav på att vi alla ska vara likadana.

Mycket värre!

2016-10-24-13-39-48

9 reaktioner på ”Idag för fem år sedan

  1. Lotta

    Tänk om alla tog den raka vägen, vad tråkigt det vore. Dina söner kommer säkert bli storheter på något sätt. Ledsen för din årsdag men glad att du mår bra ❤

    Gilla

  2. Susanna

    Fint du skriver M 💙, tack och lov att du mår bra idag. Inte är det lätt idagens fyrkantiga värld att passa in för dagens barn. Nålögat blir bara mindre och mindre. Dina söner finner sin väg i livet, vi föräldrar får bara ge kärlek och nypa oss i armen å minna oss på at ting vil gå över att tånnårstiden är en tuff period..Kramar till dig😘

    Gillad av 1 person

Lämna en kommentar