Nu måste man komma ihåg att skriva rätt år efter att ha tränat ett helt år på 2016.Det besvärligaste, tycker jag, är just det. Annars är allt som vanligt att vakna till den 1 januari. Bara lite senare än vanligt. Jag satt uppe till tjugo i ett. Fastnade vid Cirque du Soleils föreställning Varekai. Jag gillar dem. Vackert, färgfullt och poetiskt. Mannen tycker att de är för teatraliska, långsamma och överdrivna. Därför gick han och lade sig så snart vi skålat in året och han kollat trädgården så att inget nedkastat brinnande låg någonstans och pyrde. Hunden var djupt inne i minstingens bokhylla igen och sa med hela sin existens att han tänkte leva resten av sitt liv just där. Eller åtminstone tills galningarna tar slut på bombeländena.

Så jag gick och lade mig efter att ha fyllt på med lite skönhet. Och i natt drömde jag om min yogalärares fru i natt/morse.Hon visade på hur man bara kunde gå igenom min nya terrass och dök upp överallt.Själv var jag förfärade just över att man bara kunde gå rakt igenom mitt ställe. Hon gjorde allt för att få mig att förstå hur bra det var att man…eller kanske just hon…kunde trippa rakt igenom min uteplats och in i min lägenhet, med kaffekoppen i handen och allt.

Ja, så vaknade jag ganska sent idag. Halv åtta, för att vara petig. Inte sent för att vara 1 januari. Sent för mig som brukar gå ut med hunden klockan 6.

Funderar fortfarande på drömmen. Om vad den ville säga. Kanske att det är bra att jag håller alla dörrar öppna på det nya året. Hmmm, kanske det kanske!