Det gör det. Rullar på.
Jag vill tänka vackra saker. Fast det är svårt emellanåt. Jag skulle önska att de där två ungarna som visar sig vara alldeles fantastiska medmänniskor, men inte passar in i skolan alls, skulle bara göra de dom borde och så skulle allt vara frid och fröjd.
Istället glömmer de bort läxor, prov och hela rit-kit hemma. Detta retar gallfeber på vissa lärare som sätter betyg även på luften de andas och därför får man ett bajsnummer, som en varning, när man varit hemma och sörjt istället för att lämna in teckningar eller göra prov.
Jag är tillbaka i lärarsamtalsspiralen igen.
En lärare kommer inte ens ihåg att hon satt ett utav kräkbetygen på min son så att jag blev kallad till ett varningssamtal. Men det är grönt. Han kommer att fixa det nu. Jaha, hon menar när jag med hjälp av psykolog/läxhjälp och allehanda övertygelser och lite skäll med på köpet får upp honom från ”det är ändå inte lönt” hålet.
Det här är tungt. Jag curlar inte. Eller gör jag det?
Jag vet varken ut eller in och i morse bråkar vi igen om en bok som äldsta sonen påstår sig inte ha. Den finns. Det är den som står på listan. Jag förstår ingenting.
Därefter går han till skolan lovandes att fråga om det verkligen inte är rätt, jävla, bok.
Han ringer strax därefter. Han hade glömt att säga att läraren inte var där idag. De har därför håltimme först.
Det glömde läraren säga till mig också där jag satt igår och lovade guld och gröna böcker.
Jag sitter och förbereder mig på nästa dust nu. Den med minsta sonens teknologiritnings lärare. Hon har skrivet ett ilsket meddelande på registret om att han glömt ta med sig material igen. Dumma jag kollade inte.
Blä! Är sååå trött.
Tur att bilden på han som var bebis för tre år sedan dyker upp på FB idag.
Att jag blir påmind om sånt som är underbart också.
Han som numera tar mig för en tik när jag försöker göra min yogapractise.
Kanske är vi en disfunktionellfamilj när allt kommer omkring…
Pranayama i Rom 
Förstår din oro för barnen och jag har inga riktigt bra råd, som förskollärare och ICDP-vägledare, annat än att prata om förväntningar du har och vilka förväntningar barnen har på sitt liv. Men … som mamma gjorde jag kanske inte det mest pedagogiska … jag satte pengar som ”morot”, de fick en viss summa för varje betyg i storleksordning mot betyget. Pengar ville de ha så de pluggade mest för att tjäna pengar på det. Det hjälpte mina barn att få bra betyg, min son är civilingenjör och min dotter lärare. Hoppas du kommer på något sätt som får dem att vilja plugga lite, säg att de behöver inte vara bäst men heller inte sämst i klassen
GillaGilla
Jag är också förskollärare. Trodde att jag var förberedd. I denna knäppa italienska skolvärld kan jag stoppa upp alla mina tidigare pedagogiska och psykologiska ideer någonstans. Det jag vill är att de får godkänt. Stopp. Så att de kan gå vidare. Kräver inga höga betyg alls. Här blir man ju kuggad om man har mer än tre underkända ämnen. Hårda pix, som min far skulle säga.
GillaGilla
Stackars er 😦
GillaGilla
Att curla som jag ser det är att bädda när man inte behöver. Typ plocka upp efter sina tonåringar, städa åt dem osv. Det som är ens ”skyldighet” som förälder är att kämpa med dom kring alla utmaningar med allt från skolan till datortid (som vi hade tusen diskussioner om med vår son för ett tiotal år sedan). Att finnas där som en bra vuxen när det stormar men inte att göra det som de kan och ska göra själva. Det värsta är ju när det faller tillbaka på en själv 😉 Men kan man hålla i sig har man vunnit mycket. Och som jag har tänkt när det har varit millimeterdiskussioner här hemma är att jag vill att de ska bli trevliga människor som gillas av fler än sina föräldrar, att de när de flyttar hemifrån ska kunna laga mat, städa, tvätt, bete sig bland andra och visa respekt för andra.
Tror inte du ser hur mycket bra du gör i din vardag med dina grabbars märklig skola och lärare. (Djissus, alltså, det italienska skolsystemet får mig att gapa) Stor kram och stor kram
GillaGilla
Ibland tänker jag att jag och mina söner måste ha gjort något förfärligt i tidigare liv. Eller vad ska detta kämpande vara bra för? Idag kom båda sönerna hem med godkända betyg. Fina i vissa ämnen. Då känns det ju äntligen som man är på rätt väg. Jag vill ju inte att de ska bli kuggade. Inte att äldsta sonen ska bli kuggad igen för då får han välja ny inriktning. Det vill han inte.
Stor Kram på dig!
GillaGilla