Ni kan vara lugna, jag tar hand om mig själv.

Sitter där i trädgården så ofta jag kan med mitt kaffe och min bok och slumrar till.

Stänger ute familjen och hunden…eller nästan…och kör mina yoga och meditationspass.

Säger adjöss till attgöralistan och drar iväg på yogalektion eller bara för att prata lite med en kompis.

Släpper skoltänket och då kommer en unge hem med högt betyg i ett ämne.

Den andre kommer hem och berättar om att de tänker ställa ut flera av hans arbeten på konstgymnasiets avslutningsfest.

Så jag smälter och sjunker längre ner i fåtöljen för ett sista rosbad i min trädgård.

Ja, de är på upphällning nu.

Rosorna.

Tänka sig att jag skulle bli glad rosägare…

Jag som egentligen inte förstod de där taggiga sakerna som min mor tyckte var så fina.

Tanken på att det finns en mening med allt.

Det finns en tröst i allt.

Och så lite musik på det.