att allt blir bra.

Mina häxvänner säger att allt blir bra. Jag tror ju på dem.

Han vet inte vad som hänt mer än att han somnade som en sten i min famn, för att snabbt börja snarka tungt.

Att han måste ha en högst irriterande sak om huvudet och att det första dagen förmodligen gjorde ont i tassen.

Cancern är borta. Vi väntar på histologisvaret men veterinärerna är positiva precis som cytologen.

Vi kan konstatera att han är duktig vår fyrbente vän. Andra berättelser om hur hundar dragit loss kragen på olika blodiga sätt får oss att vara tacksamma när han ständigt gläfsande bara kräver mat, mat och mera mat. Förutom att få vara ute då, som är det enda han liksom verkar tycka vi kan betala denna orättvisa med.