Mannen hade tänkt oss en familjeutflykt.

Jag hade tänkt havet, som är bra mot allergiska täppta näsor.

Tonåringarna tänkte sova så länge som möjligt och lite till.

Utflykt blä! Havet blä!

Då torkade vi tårarna och gav oss av i vår nya familjekonstellation ”mamma, pappa, hund”.

Den sistnämnde viftar på svansen vad dumt vi än föreslår.

Så vi tre åkte iväg innan tupparna var uppe och kom hem, innan de samma vaknade , fyllda av skogsluft och kobajs.

Precis vad vi behövde en söndagsmorgon bara en halvtimme från vår stinkande, bullriga stad.

Och jag fick utlopp för mina gamla blomplockarbehov: