Vissa gånger jag åker till Sverige blir allt som jag tänkt det. Jag besöker allt och alla som jag planerat. Jag uppnår precis det jag velat med mitt besök.

Denna gång var det inte alls så. Men mina två intensiva veckor där i mitt gamla hemland gav mig ändå något nytt.

Överraskningar i form av upptäckter jag aldrig gjort om jag inte bytt bort strandhäng och fika på cafe’r mot djupstädningen jag gav mig in på i mitt föräldrahem.

Långa fikastunder med min far i trädgården bjöd på nya upptäckter. Inte visste jag liksom att den där ringen med ljusblå sten min mor alltid bar inköptes för att fira min födelse på väg hem från BB. Alla mina tankar om att jag dök ner i deras liv och förstörde lugnet går i kras där och då. Fint!

Sen är det där med himlen över Skåne på kvällen….mmmm!

Återseendet med Malmö får visserligen något kladdigt över sig när tonårssonen sätter in sitt värsta surande. Vad skulle han med att göra? Vi blir dock båda helt stumma när påsen med nyinköpt te till mannen och kläder från min favvoaffär, jag glömt på en toa, har lämnats in av ärliga människor i receptionen i köpcentret där allt hände. Vi ser på varandra och säger att; ”det skulle aldrig ha hänt i Italien!”. Fast det vet vi ju egentligen inte.

Min far överraskar mig med att inte bara spela i Österlens dragspelsklubb men även sjunga. Bra dessutom. Ha ha, överraskningarnas tid är inte förbi!

Och så den största överraskningen av alla. Min mor gick som ung en skrivkurs. Jag visste ju att hon skrev dagbok den där enda gången vi åkte på semester hela familjen. Min systerdotter hittar den och jag läser igen och tänker att hon var bra.

Tänker att vi alla har något som måste få komma ut…

Jag bläddrar i skrivkursboken och konstaterar att det mest är kopieringsövningar för att skriva korrekta brev till myndigheter och personer man inte känner i största allmänhet.

Visst är det så att vi måste börja med att kopiera.

Ja, jag doppade inte ens tårna i ett nordiskt hav.

Men jag badade ändå i förvåning och nya upptäckter.