Avundsjuk

Varning; icke yogiskt inlägg!

 

Känner en enorm ilska mot Sveriges invånare ibland. Läser om folk som byter jobb, skolar om sig, startar eget eller tar ett sabbatsår.

Här går jag och trampar på utan att komma någon vart. Mina söner verkar förlorade. Min man kommer hem och har fått en klassisk överhalning av sin chef (märk väl; alla är högutbildade med chefspositioner!!!) tillsammans med andra likasinnade. De kan inget göra. Facket är maktlöst. Vi är tillbaka på medeltiden.

Jag är ingenting. Gör ingenting. Finns inte ens i statistiken över vanliga femtioåringar. Jag svävar i intet.

Vad ska jag bli när jag blir stor? När jag blir hundra?

Vid middagen försöker vi skämta. Mina barn har amerikanska maffialösningar från femtiotalet. Jag liknar mannens chef vid min hund som gör utfall mot kompisens hund, som annars är en vän, när stora stygga fienden passerar.

Det går inte alls. Hundar är hundar. Människor människor.

Och ändå… jag vill ha det mest jordnära. Precis som min hund; något att livnära mig av. Något enkelt.

4 reaktioner på ”Avundsjuk

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s