Det man fantiserar om kan bli sant om man koncentrerar sig ordentligt, eller hur?

Istället för den där ilskan som sväller när jag får samtal efter samtal från skolan och det hela utmynnar i att sonen är avstängd igen. IGEN.

Man löser busefrågan med att kasta ut busarna. Rakt ut på gatan till de andra busarna. Himla bra ide. Jag skriker i luren. Är vansinnig fast jag vet att det inget tjänar till. Detta är just precis målet min son ville komma till. ” De vill inte ha mig. Se själv”.

I skolan får man inte; sitta och pilla på ett tobakspaket och svara att man har det som antistress, man får inte sitta vänd åt ett annat håll för då stör man dator-läraren till bristningsgräns. Då gör man allt detta och mera därtill för att få en fet spark i baken.

En mamma får inte heller strunta i att hämta sin unge på uppmaning. Hon har ingen rätt alls att jobba/städa/betala saker/gå på läkarbesök eller bara vara ute en långrunda med hunden. Hon ska kasta allt och rusa till undsättning för buset vill man då rakt inte ha på skolan.

Bus ska vara med andra bus. På gatan och röka hasch.

Bra där fisskola!

Efter samtalet, som inte leder mig någonstans mer än in i ett svart hål igen, går jag ut i min trädgård. Min privata skog. Grönt jag behöver mera grönt.

Där gräver jag ner alla. Även psykologskitarna som finns på skolan och ska vara till hjälp. Skolans hjälp. Även min egen psykologskit hamnar där. Vi måste praaaaataaa mera. Som om vi inte gjorde det. Till förbannelse. Via meddelande. Skrikande. Sittande på en ö utanför Toskana. I bilen.

Jag har dock inte testat bland busen…nä, ingen bra ide…eller?

Fortsätter dock att drömma om grönt. Googlar. Hittar jobb på ur & skur i en skog i Sverige. En högstadieskola till mitt minsta bus i skogen intill. Perfekt ju!

Under tiden får Villa Ada duga.