att man blir väckt klockan halv två en vanlig natt och tror att man kommit till himlen för ljusen är precis så vita som det beskrivits i många ”överlevares” berättelser.

Man inser dock strax, trots att man inte ens vet var man är, att det är minsta sonen som tänt ljuset och är i någon form av chock. Han mumlar om sin bror som har tagit en extra tablett av dem han fått av läkaren och att han nu försöker spy.

Omtumlad letar man upp sin pilejacka att dra över den alltför tunna pyjamasen. Värmen är avstängd sedan 22 så därför är det bra att täcka över en varm kropp som rullat ur de varma täckena.

Medan man gör så hör man minstingen tala i telefon…va har han ringt pappa? konstigt…

Väldigt långsamt men ändå snabbt går det upp för en att det inte alls är så. Den kloke minstingen har ringt ambulans. Äldste sonen har fört över all ångest på minstingen och det är inte första gången. Den minste ungen fixar inte detta längre. Helt förståeligt.

När man väntar lugnar sig äldsta sonen och är kolugn när läkarna stiger in.

Då det är klart för alla, faktum är att minstingen ville avboka ambulansen men blev stoppad, att det handlar om en panikångestattack får sonen skriva på ett papper om att han inte ska till sjukhuset.

Snabbt passar man på att be honom få förklarat för sig vad det hela handlar om. Att han inte ska dö. Att alla kan får detta problem (själv hade man det gång på gång i hans ålder utan att man dog). Att google inte är Gud.

Läkarna är underbara. Lugnande och förstående. Fast när de gått därifrån suckar han. Tycker att de sagt bajs.

Man kramar båda sönerna och sen säger man godnatt. Fast det tar ett bra tag att somna.

Dagen efter är han en annan. Lugnare. Säger klokt att han ska lyssna mer på kloka råd och ta det lugnare.

Två dagar senare hör man svenska nyhetsradion tala om att folk ringer SOS alarm i onödan. Kylan sprider sig.

Kanske har man slösat 112’s tid.

Folk ringer alarmtjänsten för att ett djur mår dåligt (kan verkligen relatera till det), att man har tappat nycklar, missat bussen och vill ha skjuts av polis.

Egentligen vet man att ens problem inte är slöseri med någons tid. Det är såååå allvarligt med panikattacker. Ingenting alls att leka med.

Vi måste absolut bli bättre på att säga ifrån när saker spårar ur. Dra i handbromsen. Det gjorde den minste bra!

För övrigt kan det hända att man absolut inte får publicera saker om sönerna får då kommer man att bli grymt straffade.

Så därför blir det en bild på den yogiska hunden som ofta söker tillflykt till yogamattan.

Fast det har hänt att man hittar honom bakom nattygsbordet darrande då skriken blir för höga.

Han borde får belöning för att han står ut med denna familj faktiskt.