Tur att ljus finns!

Vad var det egentligen som hände?, tänker jag när jag försöker se i den dimmiga backspegeln.

Kanske var det inte så farligt som jag minns?

Kanske kunde vi ha jobbat vidare tillsammans?

Kanske överdriver mitt minne?

Tur att alla mina anteckningar finns!

Tur att mina blogginlägg finns kvar! Ja, för även om jag bara antydde hur illa vi gjorde varandra så finns det där svart på vitt. Jag faller rakt ner i avgrundskänslan när jag läser mellan raderna. Hur vi vaknade ledsna eller arga, eller både och, varje morgon. Hur vi lekte inte stöta golvet fast mera som inte stöta varandra.

Det var precis så jobbigt som jag, ibland, minns.

Lättnaden är stor även om sorgen finns kvar. Över trettio år stoppar man inte undan så där i en låda, låser och kastar bort nyckeln.

Andra minnen finns ju där i alla lådor, hyllor och foton. Småsaker. Presenter. Min blick snuddar vid lite allt möjligt där jag rensar bort skräp. Vissa saker klarar jag inte av att ta i än.

I fredags städade jag bort julen. Det var skönt. Sen saknade jag ljusen något så enormt att jag beställde hem lite rottingbollar och dekorerade med en ljusslinga runt spegeln. Egentligen ett projekt jag haft sen länge. Började också göra garnbollar i olika färger för att hänga upp. Sen tappade jag orken. Det tog lång tid att göra en boll. Vissa blev kassa från början. I en ilsken attack åkte de stackars bollarna jag gjort i soporna och jag planerade för att virka bollar istället. Onödigt att jag säger att det heller aldrig blev mer än ett antal rutor. Fick inte ihop dem.

Så glad att internetköp finns.

Och vem vet om jag inte gör lite bollar sen. Nu är ljuset uppe i alla fall.

En reaktion på ”Tur att ljus finns!

  1. Nä, trettio år slänger man inte bort hur som helst. Hur de än var. Jag har trettiofem år att förhålla mig till, och det är bara nu, ett par år senare, som jag vågar, orkar, tycker mig ha rätt att tänka: ”Tack för att det blev som det blev. Jag har det bättre nu. Trots allt. Och det som var bra från de trettiofem åren bär jag med mig ändå in i det nya.”
    Det måste göra ont, Marika. Annars var ju alla åren helt bortkastade, men vägen går framåt❤

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s