Det var stort pådrag i onsdags där vi har våra lektioner med svenska skolan. Den amerikanske utrikesministern John Kerry var  hos den amerikanske ambassadören som bor vägg i vägg med Svenska Kyrkan. De hade just haft besök av säkerhetspolisen när jag kom med mina pojkar. K hade blivit tillsagd att plocka bort saker som gjorde att man skulle kunna klättra in från Kyrkans trädgård till ambassadörens. En helikopter kretsade i luften ovanför och vi fick hoppa av spårvagnen en hållplats innan. Poliser överallt och gatan in mot Kyrkan var avstängd. Plus att alla soptunnor tagits bort…
Så jag funderade ju en hel del på vad en liten människa kan vara värd. Om han är utrikesminister och så…

Barnen var få i onsdags. Det brukar bli så ju närmare man kommer sommaren. Få men glada och pigga på att göra saker. Det var helpositivt att föreslå ett uppträde på avslutningsfesten. Alla kom med förslag. N sa att hon just undrade om hennes ”håglösa” tonårsgrupp kommer att vara lika entusiastiska. Hmmm…
En utav de där konstnärligt lagda pojkarna lärde på slutet av lektionen hur man viker ett papper så att det smäller när man rör det snabbt i luften. En sorts pappersbomb. Fantastiskt bra tajmat!!! Med nervösa poliser överallt. Så när jag såg just denne pojke stå och fiffla med mina pojkar vid ambassadör residensets grind fick jag fart. Skyndade på mina pojkar. ”Pappa väntar”. Vilket i och för sig var sant.
Kunde liksom se mig själv försöka övertyga amerikansk säkerhetspolis om att det bara var oskyldiga barns påhittighet de kunde höra. Inte terrorister. Nej, bara kreativitet. Allt detta fastbundna någonstans. Medan mannen väntade otåligt i bilen…
Vi klarade oss hem utan missöden.

Man kan bara undra varför barnen valde just denna dag till sitt lilla bomb projekt…