Trött ända in i benmärgen.
Förstår inte hur man orkar jobba heltid och sen göra allt det där andra också som hör till ett vanligt hem.
Försöker hinna med.
Plus att boka in alla de där läkarbesöken och provtagningarna som stundar inför onkologmötet.
Kröker rygg.
Byter blöja.
Nattar småttingar.
Undrar om jag får något i ekonomisk vinning av detta.
Barnen.
De där underbara.
Skrikflickan som förvandlas framför mina ögon till en kännande varelse som ger bort sin napp till goevandraren (har precis upptäckt hur man går).
Jamen finns det något vackrare???
Försöker suga åt mig allt detta.
Stunderna med övergödda- tvillingarna som bara skrattar när jag verkligen ser på dem.
Behövs det något mera?
Undertiden lär sig mina ungar att ordna sin vardag, laga sin mat, ta hand om vår vovve.
Vill jag egentligen något mera?
Jo, kanske…
Sova.
Pranayama i Rom 
Ja-a du, heltid är ingen lek! Helt vansinnigt, egentligen, att vi ska behöva jobba så mycket. Eller behöva och behöva… men galet att samhället är uppbyggt kring jobba, jobba, jobba.
Kram på dej!
GillaGilla
Säger som Nina, allt är uppbyggt kring att jobba mycket. Men inte hemma. Kram kram
GillaGilla