irritationen.

Den som säger att jag aldrig kommer iväg på min planerade rutt.

Lämnade in papperna till deklarationen idag. Ja, det är sent. Fast i fjor var jag ännu senare ute, tröstar jag mig med. Kvinnan som sitter i luckan säger; – i mitten på juli är det klart. Skit, skit och skit!!! Enligt min alldeles idiotiska och egoistiska plan som hela tiden bara blir flyttad på framtiden skulle jag vara, om inte framme, så åtminstone på väg.

Allt bara rasar över mig hela tiden. När ska det ta slut?

Om man skiter i att hämta ut deklarationen? Kommer polisen och hämtar mig då? Om jag bara drar ändå och sen får se vad som händer?

Eftersom jag bestämt att jag ska kontakta sjukhuset i Sverige närmast där jag tänker ”landa”…enda tänkbara stället…så får jag göra det i morgon. Måste liksom veta, för om de säger; glöm att vi tar hand om en gammal utlandssvensk kärring, så kan jag ju stryka ett streck över det hela.

Måste ta sats för att klara av ett telefonsamtal. Det går inte om jag lagt all min morgonenergi utöver hundpromenaden på att få en käftsmäll igen. Ni får säga som ni vill men det känns som en käftsmäll.

Kanske gör allt det som går emot min plan det…

Vet ändå inte hur jag ska orka med planen. Köra hela vägen. Vem fan tror jag att jag är? Superwoman? Jo, förvisso! Ser pigg ut, säger alla. Fast de sitter inte med mig på toa varje morgon. Kan jag köra med blöja kanske?

Hela tiden ringer den där klockan i huvudet att jag kanske inte alls är på bättringsvägen. Det kanske går käpprätt åt he….Den möjligheten finns ju.

Kilona fortsätter att rasa och det gör mig, om möjligt, ännu nervösare.

-Väg dig inte!, säger en kompis. Jag ser att du blivit lite fylligare i ansiktet.

Mycket möjligt…därav pigghetsuppsynen.

Allt annat hänger och slänger minsann.

Nej, förresten inte de där fejkbrösten jag fick som premie efter förra sjukomgången. De sitter påklistrade och stumma. Jag ser ut som en skämtteckning i spegeln. Ett skelett med svältmage (förvisso på väg ner, om än väldigt långsamt) och så de där två halva bollarna. En syn för gudarna vill jag lova!

Nåja, ni får inga såna bilder. Min hund och hans tuggben blir bättre en sån här dag.

Hoppas vara på bättre humör i morgon när jag ska ringa sjukhuset.