Igårkväll gick jag ut och gjorde några yogaövningar på gräsmattan.

Struntade i den vanliga känslan av grannar som ser.

Än sen då.

Kolla ni bara va en gammal, sjuk och tanig kärring kan!

Jag tog inte ens en matta eller handduk. Lade mig bara i gräset. Tjugo minuters yinyoga.

Det var så skönt.

Sen såg jag rakt upp i mitt granatäppelträd och där och då kom jag att tänka på att jag ju den senaste tiden fastnat i något negativt som inte är jag. Var kommer denna människa ifrån som fått för sig att inget ändå kommer att bli bra? Inget har en lösning?

Från positiv i alla lägen, eller nästan alla lägen, till den mest negativa?

Gör trädets position i två minuter på varje ben med näsan fortfarande i mitt ( ja, vi har ett underbart förhållande) träd.

Sen kommer jag på de där positiva sakerna jag bara bypassat den senaste tiden.

Som att;

• min son blev frikänd i stalkingmålet förra veckan. Eller rättare sagt tjejen tog tillbaka allt. Efter tre år (kan inte låta bli att tänka på de mål där galningen i fråga även varit fysiskt aggressiv. Tjejer hinner dö och gör också det. Hu!) föll en sten som suttit hårt. Nu är det bara en grej kvar från tiden då han fortfarande var minderårig, fast den är flyttad till 2024 (snabba turer).

• samme son skrev på ett tremånaders kontrakt på ett litet snabbköp nära stationen igår. Håller alla tummar för honom. Tänker att det kommer att få honom att växa.

• Min styrka blir bättre och bättre för varje dag. Funderar till och med på att gå ut på lördag…vi får se…
• djupstuderar zonterapi, går en kurs online. Är besatt av detta just nu. Kul att vara besatt av något ju.
• andre sonen börja droppa av lite pengar han lånat av mig. Långt i från allt men ändå. Positivt. Absolut.

Ja, nog går saker framåt även när man känner sig fast.

Säger inte att jag alltid måste göra min yoga under trädet får att komma till dessa insikter.

Fast ofta skadar ju inte.

Inte alls.