Lämnade er ju där på klipphyllan.

Inte bara er förresten…mig själv också.

Fast jag jobbade ju vidare på mitt objektiv; att kunna få vård i Sverige om jag nu händelsevis lyckas ta mig dit.

Mitt i alltihop får jag ett samtal från en kompis. Hon tipsar om 1177. Jag låter detta tips ligga i mitt minne och skvalpa och ringer till Malmö sjukhus. En sköterska svarar mig att jag ska ringa ett annat nummer. Där får jag trycka på olika alternativ sen vänta. Människan som borde svara är upptagen. Sen är hen upptagen igen. Sen finns hen inte kvar. Kanske gått hem för dagen. Suck!

Varje gång pratar de om 1177 före alternativen.

Då försöker jag ringa. Det går såklart inte. Jag ringer ju från utlandet.

Ger upp och går in på hemsidan.

Kommer på att jag kan logga in med mitt bankid. Där svänger allt.

Jag skriver ett meddelande. En sköterska svarar supersnabbt. Klart jag får vård fast jag måste ha journalen med mig. Jag bör kontakta Lunds onkologiavdelning och så undrar hon om jag är folkbokförd.

Skriver tillbaka och undrar om det går bra att allt är på italienska i journalen eller???…samt att jag inte kan folkbokföra mig förrän jag är i Sverige.

Sen går dagarna. Ja, det är ju helg emellan. Så igår kväll kom meddelandet att jag fått svar.

Försökte logga in men det var teknisk underhållning (låter kul fast det är det nog inte). Svor en ramsa och testade i morse igen.

Jag MÅSTE ha allt på engelska. Såklart! Fast positivt ändå. Jag får vård även om jag inte är folkbokförd. Fast då kostar det så klart mera.

Positivt det med, att de liksom inte bara tycker ”stay where you are halvitalienare”. Ha ha ha!

En kompis som gått språkgymnasium och gjort tusentals översättningar ska hjälpa mig med just översättningen. Vi brukar skoja om att hon är lite doktor också, då hon lider av alla möjliga krämpor och därför försöker proppa på mig lite olika saker, så det blir nog bra.

Hon kanske fattar läkarspråket bättre än vad jag gör.

Och så föddes min senaste bebis 🥰