Igår skrev jag ett inlägg sen slängde jag det i papperskorgen.

Nä, ska inte bjuda på mera surgnäll.

Åtminstone inte just nu.

Kämpar ju med att få tillbaka mig själv.

Styrkan och tålamodet vill jag ha igen.

Är på väg. God väg.

I morse satte jag mig ner och räknade, jag som hatar matte fick verkligen kämpa, på utgifter och inkomster för junimånad.

Känner att jag måste bevisa.

Ge tillbaka.

Det är ytterst missvisande för bilen står mestadels i garaget så vi sparar ju helt klart där.

Nåja, det var inte min sorgliga ekonomi jag ville prata om och än så länge äter vi oss ju mer än väl mätta.

Det tar på krafterna att bevisa hela tiden. Förklara. Vara redo.

Men också att inte kunna säga tar på krafterna.

Därför hamnar saker i papperskorgen.

Promenader fyller däremot på. Nu när illamåendet försvunnit och inte gjort sig märkbart ens denna kritiska helg i månaden som den gjort innan. Strax innan påbörjandet av ny cellgift.

Jag klarade det!

Hunden får iväg mig tidigt på morgonen igen. Sex/ halv sju intar vi kullen som vi gjorde en gång i tiden när vi var unga och friska…eller åtminstone friska.

Ja, han har åkt på sin allergi igen. Den har inte synts till på ett tag så nu tyckte den väl det var dags och han kliar sig blodig runt ögonen.

Fast promenera kan han ju.

Sen degar vi i vår vildvuxna trädgård och äter frukost en lång stund.