Igår vid denna tid hade jag kollat plats till hunden på pensionatet, bokat flyg till i december samt betalt bilförsäkringen som de höjt priset på…grrr.

Idag vid samma tid har jag mest suttit på toaletten.

Det är verkligen upp och ner. Högst personligt också. Medan vissa hoppar jämfota av glädje över vind och kyligare väder så svär jag över rinniga ögon och näsa och en yrsel som gör mig än mer irriterad.

Hunden vill ändå gå ut. Behöver gå ut.

Så jag tvingar mig först till en tur i trädgården. Glömde ju min barfotapromenad i min upptagna, regnruskiga gårddag.

Upptäcker att sticklingarna blommar.

Så fantastiskt! Det var bara en stund sen jag körde ner dem i jorden. Tanken går till ringblommorna jag försökte så i våras. Bara grönt. Noll blommor. Vad är det jag inte förstått?

Lite bättre känns det, efter att ha vandrat runt lite i trädgården, även om en runda till på toaletten är nödvändig (nödig…ha ha ha!).

Nu sitter jag i parken och skriver. Hunden väntar på vännerna som lyser med sin frånvaro.

Jag vill gärna bara sitta här för att lura yrseln lite grann. Suga i mig lite av solen som lyser idag och bara tänka på att allt så småningom ska blomma igen.

Sitta förankrad och liksom komma ihåg att jag ju egentligen gillar alla väder.