Det är en regnig dag idag.

Vi hade tur och kunde gå en runda klockan sju innan åskknallarna gjorde så att min hund gömde sig långt in i sonens rum.

Jag känner att det är så mycket jag borde göra och så lite jag gör. Scrollar bloggar istället. Spelar ett spel. Googlar allt mellan himmel och jord.

Ikväll har jag minste sonen på middag…måste handla mat!!!

På söndag flyger jag…måste kolla vad jag ska ha med!!!

Och så julklappar på det…till vem? vad?

Förra gången minstingen var här pratade han julklappar. Vi kom överens om en del. Så skönt! Sen sa han det där om en julklapp han visste och det tog i hjärtat igen. Va? Varför? Känner människan ens dem hen ger julklappen till? Svar: nej!

Är det något jag inte förstått??? Ger man saker till folk man inte känner också? Struntar i dem man en gång älskade?

Nej nej, jag behöver inga mera saker. Det är inte alls de jag syftar på. Det är gesten. Tanken.

Men vad vet jag…det kanske finns en välplanerad tanke bakom…

Skickar jag ut konstiga gester och tankar med?

Ska sluta fundera på detta i det konstiga tomrum jag befinner mig.

Börja packa istället.

Först ska jag packa mig iväg och handla förstås.

I morgon är det sjukhusdags igen. Suck!