Tumma på det

Redan förra gången då läkaren sa att; -jamen om du har extra medicin hemma kan vi ju flytta tiden till den 11( då det ju är helg den 8 december då jag skulle ha min vanliga uthämtning av medicin på sjukhuset), fick jag en smärre chock. – nej nej och åter nej, då befinner jag mig i Sverige!!! Så tiden flyttades fram till den 6 december, dvs idag.

Länge har jag tänkt på det där med att ” ha extra medicin hemma”. Det borde verkligen en läkare även om aldrig så doktorand veta att min medicin blir noggrant räknad de gånger mitt färdiga paket inte finns till hands på sjukhusapoteket. Sist det hände räknade tjejen i luckan mina 63 tabletter 3 gånger. Ja, ni fattar, man höftar inte med dyrgripar som dessa. Att jag skulle ha ”extra” hemma är som om de skulle fråga om jag inte kunde ersätta med lite kokain under tiden. Typ.

En annan sak jag inte fattat är hur mina blodprover som SKA tas i uppehållsveckan ska funka när jag blivit tvungen att göra dem näst sista tablettkäkardagen för att hinna få resultaten till idag.

Det funkade såklart inte. Det var nån vajsing på kalciumresultatet så den trevlige läkardoktoranden tog mina papper och gick till onkologen, som jag sett flaxa förbi när jag satt i väntrummet (mig lurar man inte he he…eller nästan inte!). Det blev alltsåledes ingen spruta idag. -Säkrast att inte göra den, sa doktoranden när han kom tillbaka. Inte heller ska det ha någon konsekvens för mina sköra ben. Det lovade han.

När jag satt där passade jag på att visa mina urfula, skitjobbiga naglar. De fastnar i allt och jag kan typ inte göra något som jag tycker är kul.

Han hade ett tips; desinficera mera. Så nu ska jag sitta i bad varje kväll med händer och fötter i vatten och desinficeringsmedel. Igen lovar han att allt ska fixa sig på några dagar.

Vi får väl se. För det som kan verka som ett estetiskt problem har blivit ett rent elände för mig. Så mycket man gör med händerna som inte alls blir bra nu.

Tycker synd om mig själv men det där med bad eller inpackning som han också sa låter ju bra. Blir tvingad att låta bli telefonen på en halvtimme varje kväll. Win win ju!

Det tummar vi på med båda fulingarna!

Lämna en kommentar