Lite sur stökar jag runt i vardagsrummet. Regnet vräker ner. Det tar aldrig slut. Någon har bestämt att vi ska fira jul här vilket innebär att man måste fixa en galen massa mat enligt tysta regler för en vanlig svensk jul. Samme person har lämnat in bilen hos mekaniker och här vet man aldrig när man får tillbaka en bil då man lämnat in den.

För att inte tänka på hur detta ska sluta…vi har åtminstone potatis så jag kan göra en vegetarisk Jansson…städar jag bort spindelnät, döda flugor och smulor från 1800-talet. Ja, det är möjligt att jag överdriver men jag sa ju att jag är sur.

Dammsugaren får hänga med mig när jag klättrar vilt för att få tag i allt som gömmer sig.

När det blir regnuppehåll ger jag mig av till närmsta sopstation för att kasta evinnerliga pappkartonger och gamla kläder ingen vill kännas vid.

Himlen är märklig och vinden växer. Det har sagts att det är storm på väg och öresundsbron hotas stängas av.

På kvällen går vi på konsert i vår kyrka.

Min fars barndomsvän och hans dotter sjunger och spelar.

Så vackert och stämningsfullt.

Med levande ljus överallt känns det som att vara i en helt annan tid.

När vi kommer ut piskar regnet oss igen men vi har medvind i rumpan som tar oss snabbt hem.

Och jag har slutat sura.

Åtminstone för stunden.