Trots att jag trodde att musiken kurerade mig igår hänger lite småsurhet med även under natt (sover dåligt) och morgon (vill ej gå ur sängen).

Gör ändå solhälsningar inför Solvinterståndet.

Vet inte hur många, för jag hatar att räkna…det är något med matematik och mig…, men jag fortsätter en bra stund. Aldrig har det gått så bra. Iallafall inte på länge. Jag har musik på. Solritt av Eldin. Allt för att kalla in solen. Känner mig stark och oslagbar.

Det är ju inte läge att tända eld då det är storm så jag nöjer mig med eld på datorn medan jag gör lite avslappnande yinyoga som avslutning.

Tar det så lugnt att klockan hunnit bli 8.30 innan jag går ner för att äta frukost.

Skummar tidning och gör min ansiktsmorgonrit.

När jag stökar runt på rummet igen och tittar på julkalendern hör jag min fars mobil ringa.

Bilen är klar.

Inte för att jag vet om solhälsningarna har något med detta att göra men jag vill ju gärna tro det.

För min tillit är det då inte.

Den är svårsökt.

Alldeles för svårsökt.