All snö regnar bort när julafton äntligen är här.

Vi firar den på lunch hemma hos far. Det beror på ålderdom, sjukdom och svårt att köra i mörker.

Det hinner ändå bli mörkt innan min faster och min systerdotter kör härifrån.

Jullunch borde vi kalla den förstås.

Den blir bra trots att jag var vaken i vargtimmen igen och tänkte hur fel allt skulle bli.

Ja ja, det var inte bara julafton som skulle gå fel.

Resten av mitt liv typ skulle gå rakt åt pipsvängen.

Så galet att ligga där och vrida sig.

Nu känns det lite lugnare. Jag vet fortfarande varken ut eller in, fast lugnare.

Tänker att saker blir bra ändå fast annorlunda.

Som den där adventsljustaken jag inte hittade.

Då improviserar man med det man hittar och vips är det jul ändå.

Får helt enkelt fortsätta att improvisera tills jag kommer dit jag vill.

Helt enkelt…