fick vi höra även på julkalendern i år hur tungt det väger.

Det är väldigt lite som krävs för att klämma fram ett litet tack.

Ändå så sitter det ibland då fruktansvärt hårt inne.

Därför kör jag ett litet tackinlägg idag.

Tack för att det finns ställen som det, förr rosa nu, gula slottet Christinehof!

Tack för alla träd och vattendrag!

Tack för allemansrätten som gör att man kommer in i riktiga sagovärldar utan att det kostar någonting!

Tack till svanarna som speglade sig så vackert i vattnet!

Tack för minnena om konserter och ljumma sommarkvällar som träden framför slottet påminner mig om!

Tack du stork som poserade så fint framför min gamla mellanstadieskola!

Till sist tackar jag rådjuren som sprang över vägen när jag körde hem senare, i mörkret, från min kusins hem utanför Ystad!

Men speciellt tackar jag mig själv för att jag körde så långsamt att jag hann bromsa förstås.

Och tack till åter en dag i Sverige!