att jag vaknar som vanligt till hundens smågnällande och går till toaletten för en snabbkiss innan jag drar på mig något och beger mig ut med honom. Då slår det mig att jag ju har en röntgen den 1 mars. Nej! Utan att titta på kalendern skriver jag ett nytt mail till yogakursen och säger att det kanske är bäst att jag bokar av för där ryker ju en hel eftermiddag också. Tjongar iväg mailet. Går ut med hunden och där någonstans på gatan går det upp ett nytt ljus. Inte har jag röntgen den 1 mars. Den 1 februari är det ju. Gör en snabbforward och ber dem bortse från det jag nyss skrev. Bränn mitt mail. Typ.

Lättad fast med skämshatten på går jag rundan, tar mina mediciner när jag kommer hem och sätter mig ner för att meditera innan frukost.

Vi kan skylla det på chemo-hjärnan när jag idag går upp som vanligt vid sex med en hund som har bråttom bråttom ut. Kommer tillbaka lagom för att hinna meditera innan jag tar medicinerna (ska tas på samma tid. Vill säga klockan 7 i mitt fall). Mediterar en kvart. Sen går jag till köket kokar havregrynsgröt till mig och hunden får lite yogurt och torrfoder. Kaffe och en god sorts ”knäckebröd”, jag hittat, med jordnötssmör på som är min nya mysfrukost.

Sen tömmer jag diskmaskinen, börjar fylla på med frukostdisken, häller mer matavfall i bokashin, torkar av diskbänk och tömmer värmeljusbehållarna på det sista irriterande stearinet som alltid blir kvar. Därefter gör jag mig i ordning för att gå andra turen med hunden som redan följer mig hack i häl.

Jag har precis fått på mig skor och jacka när jag säger; – stopp, jag måste bara dricka lite vatten. Struntar i att jag har skor på och går till mitt glas som står redo på bordet, jag ska ju ändå städa sen. Där faller ridån dramatiskt ner i skallen på mig. Hjälp! Jag har inget bildminne av att jag tog av medicinerna som ligger uppradade bredvid mitt tallriksunderlägg. Snabbt får jag upp cellgiftspaketet. De tre första tabletterna som jag skulle ha tagit av det andra blistret sitter snällt kvar på sin plats. Alltså kan jag inte ha något bildminne av att jag tagit någon medicin för två timmar sen som jag skulle ha gjort. Tror ju inte att något särskilt kommer att hända men jag skyndar mig att ta cellgift, hormonpreparatet, järntablett och B12. Tittar mig skyldigt omkring också ifall det skulle sitta kameror uppsatta som sätter dit en förvirrad sjukling som egentligen bara har som arbetsuppgift att ta mediciner.

Kan man bli anmäld för att inte ha gjort sin sjukplikt?

Hoppas inte det.

Skyller på min dimmiga hjärna ändå.

Sen går jag ut med hunden och fågelskådar.

Det funkar betydligt bättre.