Det skulle ha varit en test inför kursen. Man skulle bara ses i fyrtiofem minuter för att stämma av att allt funkade och att alla hade klart för sig vad Zoom är.

Detta kan jag, tänkte den inbitne zoomaren, har ju suttit där timvis på kurs, hållit lektion eller bara umgåtts. Vi blev ju helt instängda här i månader 2020. Hur svårt kan det vara att starta om?

Hade inte alls tänkt på att jag när jag formaterade om den bärbara datorn tydligen också plockade bort Zoom-appen. Inget problem egentligen för man kan streama ju. Vilket jag gör när jag inser klockan 10 minuter innan mötet att jag inte kommer att hinna ladda ner appen igen då allt verkar väldigt trögt på kvällen.

Sen går det åt pipsvängen. Jag kommer långt om länge in på rätt möte efter att jag också kommit på att jag har fel wifi inkopplad. Det måste vara extendedversionen i vardagrummet där jag nödvändigtvis måste vara då vi ju ska synas i helfigur ibland. Vardagsrummet har mera utrymme än sovrummet. Jag får inte igång videon. Ljudet hackar. Tar datorn och flyttar till köket där sonen lagar mat. Eftersom jag bett honom om det kan jag inte heller be honom inte väsnas. Fast jag tänker lite ilskna tankar över att han är en så mycket bättre hemmafru än vad jag någonsin varit. Gör buljongen själv istället för att hälla i pulver. Det kan man ju inte heller bli arg på egentligen. Han är betydligt mer hälsosam i detta med att tråkhacka grönsaker. Fy bubblan vad jag blir nervös av sånt!

Tar mig till sovrummet. Det går inte alls. Jag kastas ur mötet trots att exdendedwifin är den samma.

Går tillbaka till köket och kopplar upp mig på den vanliga wifin. Där hör de mig fortfarande inte men någon skriver på chatten att jag ska skriva på chatten. Först går det inte sen får jag iväg ett lamt;” jag har enorma problem med uppkopplingen i kväll”. Vill ju inte att någon ska tro verkligheten om mig; att jag är sååå teknikhandikappad man kan bli. Försöker också skriva, efter att teknikansvarig skrivit att jag måste koppla upp mig tidigt på torsdag så att vi ska få saker att funka, att jag ska ladda ner den där appen igen…kanske blir bättre. Där åker jag ut definitivt och kommer inte in igen ser jag när jag i desperation befinner mig i vardagsrummet igen.

Mötet är slut. Jag har fipplat bort fyrtiofem minuter för att jag inte kollade upp saker innan. Att jag inte fattade att streama klockan 19 på kvällen är helt omöjligt i detta land i denna lägenhet. Bajskorv!

Efter maten laddar jag ner Zoom-appen. Tror att jag bjuder in min son till ett möte men naturligtvis kommer jag ju inte ihåg hur man gjorde så sen kommer han och det är möjligt att vi skriker lite åt varandra också för jag är ordentligt trött på alltihop och förbannar dagen då jag trodde att jag kunde gå en kurs online igen. Fyra år är ändå fyra år i en gammal kvinnas liv. Sonen lägger också till att datorn ju är en skitdator. Det vet jag, halvskriker jag tillbaka, den blev ju kvarlämnad just därför att den är en skitdator. Så mycket fattar även jag med min medeltida hjärnskrutt.

Kan oteknisk förvandlas till teknisk?

Vet ej men på något vis med sonens hjälp ( han är ett litet snäpp mera teknisk än jag) får jag till det.

Nu håller jag tummarna för att alla konstellationer ska vara med mig i morgon bitti. 8.45 ska man koppla upp sig. Tror att jag ska börja klockan 7.