Först regnar det. Ser en koltrasthona leta mask i min gräsmatta trots allt. Därefter kommer haglet. Det hoppar överallt och några grannar står i porten tvärsöver i väntan på att det ska ta slut. Ingen vill ha hårda hagelskott i skallen precis. Inte ens koltrasten som nu gömt sig någonstans. Haglet verkar vara i all evighet och får mig att känna oro för mina stackars aprikoser som snart ska få färg. Helst inte ramla ner.

Sen kommer solen tillbaka. Jag städar. Dammar och nu vet jag ju inte för jag kollade aldrig om standbyljuset på tv:n var på. Dammade av tv:n också såklart. Finns det något mera dammigt än en tv?

På kvällen funkar den inte alls. Stendöd. Äldste sonen försöker hjälpa mig att fatta vad som kan ha hänt men vi är båda lika tekniskt ”kloka”. För mycket sladdar. Ska man verkligen ha så mycket sladdar? Det sitter en usb i den med. Varför det? Usch! Anklagandena haglar (slutar aldrig hagla här ) om att man dammat galet, att tv apparater inte bör dammas (experten har talat) och till slut, när han flyttat runt tv och tillhörande högtalare så jag ser damm jag missat, ber jag honom låta allt vara. Lovar att kolla i morgon.

Googlar. Tröttnar.

Jag som fixar nya gräsklippare och monterar själv går bet på en jäkla tv. Har jag någonsin gillat tv apparater? Svar; nej!

Det känns som om de, i denna värld av förenkling, bara blivit mer och mer obegripliga…i allafall för mig.

Mina 70 plussare säger att det är lätt att hitta en ny billig tv nuförtiden. En kvinna säger att det hände henne likadant för bara någon vecka sen. Kostar lika mycket att reparera som att köpa ny. Bara att köpa och sticka i kontakten…kontakterna…

Vill jag ens ha en tv?

Så den får stå där i all sin dödhet ett tag. Tills jag bestämmer mig.

Undertiden netflixar jag på datorn. Snart kan jag flytta ut i trädgården för hela kvällar där.

Vem bryr sig?