Jag har ju en son till, förutom den äldsta då som bor hemma.

Tänkte att det är bäst att jag berättar lite om honom också. Ni undrar säkert vart han tagit vägen. Ni kanske inte ens sover om nätterna. Ligger där och vrider er för att ni undrar var jag gjort av min minsta unge. Om jag kanske grävt ner honom i min trädgård och väntar på att han ska växa upp annorlunda. Ha ha ha, utgår ju ifrån att ni inte har något bättre för er.

Min minsting har ju flyttat hem till sin tjej. De jobbar ihop och han har bara plockat dit sina grejer lite varteftersom.

I samma lägenhet bor hennes föräldrar och två yngre syskon.

Jag lyckades prata med mamman om detta per telefon i december. Försökte förklara att jag själv bodde hemma hos mina svärföräldrar i nära tre år och det var ingen hit alls. Varken för mig eller för dem. För hennes del är det okej. Jag tycker inte riktigt det men vad kan man göra. Hon försäkrade mig att hon inte har några som helst problem med detta. Själv kommer hon från en stor familj. De var sju syskon.

Alltså bor han där och kommer hit tre gånger…ibland om han inte ska till sin pappa…och äter på kvällen. Fixar med sin dator. Sen kramar han mig och går igen.

Saknar honom såklart också. Rent egoistiskt.

I torsdags var han här.

Jag fick en för tidig morsdagspresent.

I min färg och allting.

Och med en underbar doft.

Märkligt att vi här firar morsdag på söndag och i Sverige först om två veckor.

Då har jag alltså rätt att bli firad två gånger va?

Kanske jag ska säga det till min minsting ha ha ha!