saker för mig själv.

Så välbehövligt.

I fjor fick jag ett meddelande från en svenska jag känner. Hon hade tidigare en restaurang i Rom med tröttnat och flyttat ut utanför staden. Cirka femtio minuter med bil från mitt. I meddelandet undrade hon om jag kunde komma och hjälpa till med disk och servering på hennes nya ställe med ett yogaretreat den första maj. Som betalning skulle jag få vara med på lektionerna mot halva priset i dubbelrum.

Jag som just höll på att göra alla undersökningar och inte visste att jag skulle hamna på sjukhus eller att det var cancerskiten som var tillbaka sa att det skulle vara jättekul men vi måste nog avvakta. Sen blev det ju inget. Efteråt har jag bara hållit på med att försöka komma tillbaka till livet.

Hon har fortsatt att skicka inbjudningar till olika yogaevent och till sist nappade jag.

Så i onsdags bokade jag in mig på en yoga med brunch.

Igår var jag där.

Så fint. Så gott. Så precis vad jag behövde.

Inte bara för att jag är yogafrälst. Inte bara för att hon lagar vegetarisk mat som är himmelsk.

Nej, för att se att detta är möjligt. Att man kan öppna ett ställe som erbjuder yoga och vegetariskt på ett ställe där typ alla är jägare eller bara äter vilt.

Galet och helt underbart.

Hon har såklart inget behov av att göra stora pengar. Bara så att hon och maken kan leva.

Igen det där med att nöja sig. Min grej.

Jag tar lite bilder. Som vanligt inga bra bilder och säkert skulle de ha blivit så mycket bättre med sol. Men man får ju som sagt hålla till godo. Igår var ingen solig dag. Senare regnade det. Fast då var jag redan hemma igen och hade varit ute med hunden också.

Här, säger min vän, kan din hund få vara om du tar med honom nästa gång.

Han kan få lukta på grönsakerna hon under sin nyutexaminerade trädgårsmästarsysters ledning nu odlar. Även detta ger mig hopp för hennes syster är 62. Ha ha, helt underbart!

Det finns en chans för mig också då med andra ord. Att det aldrig är försent så länge man lever. Fint!

Att bara åka dit. Äta gott och hänga i hängmattorna i träden (som jag inte fotade ser jag sen).

Jamen visst, varför inte?!?

Och så är det det där med att vara med likasinnade. Det var länge sedan jag pratade yoga, odling och att dra från stan live.

Det ska jag verkligen göra mer utav.