jag är ju förskollärare också!

Någonstans har jag glömt bort detta de senaste åren.

Att jag faktiskt gick ut lärarhögskolan i maj 1990.

För trettiofyra år sen. Det känns som för tusen år sedan och samtidigt verkar det vara igår. Hur detta nu kan vara så?!?

Jag jobbade först på Eiser Trikå AB efter gymnasiet. Tyckte att skolan var ett jobbigt ställe och därför valde jag en kort linje (Social) och sen gick jag rakt ut i arbetslivet 1983.

1987 hände massvis i mitt liv. Min systerdotter föddes. Jag hade en uppskakande och galen kärlekshistoria som slutade i polisanmälan och att jag bröt ihop totalt.

Därefter ville jag börja om med något nytt. Sökte in på lärarhögskolan. Kom in. Det där fantastiska när man får tillgodopoäng för arbete som hjälper upp så att man kan komma in även med medelmåttiga betyg. Det tror jag bara finns i Sverige. Men jag kan ju ha fel. Sökte också tjänstledigt från mitt jobb så att jag kunde jobba på sommaren.

Jag hade hela tiden i bakhuvudet att jag vill bli förskollärare. Barn har alltid varit energi för mig. Pryade hos min gamla dagisfröken en gång. Det var såååå kul.

Alltså gick jag den, då, två och ett halvtåriga förskollärarlinjen. Det var precis vad jag behövde. Påfyllning av kreativitet, barnpsykologi och nya input. I fyra av fem terminer gjorde vi 8/10 veckors praktik. Fyra olika ställen. På sista höll det att på gå illa för mig. Handledaren gillade inte mig. Men min pedagogiklärare kom ut och stöttade något otroligt. Hon trodde verkligen på mig.

Således blev jag klar i maj 1990.

Jag fick snabbt jobb på en vikariepool med basen på ett Sydamerikanskt/Svenskt dagis. En sydamerikansk kvinna som var kopplad som handledare till vår klass och där min vän praktiserat frågade efter mig då min vän skulle flytta till Bolivia, hennes ursprungsland, och därför inte kunde ställa upp. Mig hade kvinnan sett i klassen och på en fest.

Efter en två veckors ensamtågluff startade jag där och det blev en helt underbar tid. Jag lärde mig så mycket om tvåspråkighet och andra kulturer. Det var som att jag hade hittat hem. Gjorde saker jag inte trodde att jag kunde. Hade en gympagrupp för mellanbarnen. Jag och gympa som aldrig någonsin varit förenliga gick såååå bra.

Då jag reste till Bolivia för att hälsa på min vän 1991 höll de platsen till mig i tre månader. Sen fick jag gå till hösten istället då den ordinarie läraren kom tillbaka efter mammaledighet. Vikariera tror jag att jag gjorde på ett annat dagis under tiden hos dem på Regnbågens förskola, som denna hette. Den finns inte mera har jag sett.

Jag blev istället upplockad (man hjälpte varandra mellan förskolor då…eller det kanske fortfarande är så…) på en annan förskola/fritids och där jobbade jag tills jag flyttade till Italien i januari 1993. Till den italienske mannen jag träffat innan min sista termin på lärarhögskolan.

Faktiskt trodde jag att jag skulle hitta jobb som förskollärare i Italien också. Jag var ju eld och lågor. Full med ide’er om Montessori och Reggio Emilia – modellen inbillade jag mig att det skulle bli lätt som en plätt.

Tänk så fel jag hade.

fortsättning följer för nu ska jag iväg och röntga mig lite….