Det gick ganska bra i början att medicinera två gånger om dagen.

Eller bra och bra. På tablettaskarna stod det; aptitliga för hundar.

Så jag försökte först utan att linda in dem i något. Min hund slickade lite lätt på dem och sen tittade han på mig som för att säga; -jag var då inte inbjuden till den smakpanelen. Och; det här kan du äta själv.

Frågan är vem som satt i någon smakpanel överhuvudtaget. Bara testerna görs på djur, det är säkert. Hu! Har bara träffat ett fåtal hundar som gärna äter tabletter utan att knussla. Min hund tillhör inte den sorten, förutom för ett kosttillskott som han gärna vill ha mera av än vad som är tillåtet. Suck!

Så första tabletterna (en och en halv på morgonen, en och två halva på kvällen) bakade jag in i ostskivor och kastade till honom. Han är ju en mästare på att fånga mat i luften. Tanterna i parken roar sig med det. Min cirkushund.

Sen började han vända och vrida på bitarna i munnen och ut ploppade tabletterna. Helt utan bitmärken. Fantastiskt! Fast inte bra.

Då tog jag en bit i rena ilskan och bara öppnade käften stoppade så långt in jag kunde tabletten återigen inlindad i gosigaste ostskivan (mjukgeggig ost som bara han kan tycka är smaskig). Sonen stod bakom och bad mig inte göra honom illa då jag smekte längs strupe och hals. -Inte göra illa…om han leker katt blir han behandlad med kattmetoder för tablettintagning, svarade jag ilsket och nöjt på samma gång. Hundens uppsyn var väl värd ett fotografi men i överrumplingsmetoden för katter ingår inte tillgång till kamera på något vis. Det hinner man inte med. Man måste vara snabb, övertygad och inte börja tänka att ”de där jäkla tänder kan bita mig” eller ”han morrar för att han hatar mig”.

Sen har jag gjort lite kastningar varvat med kattmetoden och det har funkat relativt bra. (ibland har minstingen som inte är så blödig ingripit och assisterat)

Problem två är att man måste ge antibiotika på full mage.

Nå, tänkte jag, ska väl inte vara så svårt. Här käkar vi ju för fullt.

En katt äter när den vill.

Så också en hund som håller på att bli katt.

Därför började samtidigt en preppning med korvnedblandad mat för att det skulle ramla ner lite mat i magen innan tablettutdelningen började med ibland ost och ibland korv som kamouflage.

Kan säga att jag har börjat tänka; fasen också istället för åh vad gott det ska bli med frukost/middag för hela tiden har jag den där medicineringen som ett nödvändigt ont över mig.

Och så också min nyblivna katt att övertyga.

I går kväll lämnades det lite mat kvar efter att jag slagit knutar på mig själv och äntligen fått i min katt/hund (ja han skäller fortfarande) tabletteländena.

Jag ställde in skålen på hans plats när jag gjorde i ordning i köket efter att ha ätit ute i trädgården som vi gör tillsammans då han inget annat vill veta av (ja jag curlar min hund).

Efteråt satt jag en stund i trädgården. Pillade med telefonen. Njöt av min chai.

Registrerade att token som skällde stod och pratade med den andra tokan som är överens om att jag ska dra dit pepparn växer på vår innergård. Finns det något hopp för världen då?

Vid halv elva drog jag mig inåt. När jag nådde köksdörren rusade en svart skugga ur mitt kök. Först blev jag rädd men såg snabbt att det inte var en råttform åtminstone. Om jag inte precis hade kliat min hund bakom örat samt klivit över honom där han låg ovanför trappan skulle jag ha kunnat tro att det var han som förvandlats på riktigt. För när jag sen följde efter mot terrassen och muren, enda stället någon kan ta sig in i vår trädgård om de inte har en stege, såg jag att det var en svart liten katt som precis hoppat upp på muren. Den vände sig om och slickade sin nos medan den gav mig en blick som sa ungefär; vad vill du? Precis på katters vis. Sen hoppade den ner på andra sidan.

Antar att katten varit inne och käkat lite av maten som står strax inom dörren.

Därefter lockade jag in min katt/hund med en godis för att han inte skulle få för sig att skälla på tokar om mr. Hund -förvandlingen tar vid mitt i natten.