att jag ska ta det lugnt (enligt Solöga alltså!). Det tänker jag på när jag betar av saker to-do innan jag drar iväg.

Jag har haft en liten spindel hängande på min datorsskärm i några dagar. En dag får den lilla spindeln skjuts med ett papper till växten jag har bredvid. -Inte hänga framför ögonen, lille vän!

En annan spindel är av den hoppande sorten och studsar runt på gallret utanför mitt sovrumsfönster där jag sitter och pysslar. Lite trevligt att se den utan att vara rädd att bli påhoppad. Det finns gränser för min spindelkärlek.

Den tredje hittar jag i badkaret. Upp och ner hänger den. Spindeln får vara kvar. Tänker att den tar de där irriterande myggorna som alltid verkar surra där inne. Och jag ska ju inte bada nu.

-Tack kompis!

Så glömmer jag att den är där och vattnar min växt under badkarskranen. För att vattnet inte ska stå kvar i ytterkrukan. Jag har sett att den mår bäst så. Min sovrumsgullranka ( upptäcker nu att den heter Gullranka på svenska. Här heter den Pothus).

Sen tänker jag; – Herregud spindeln!!! Fast jag ser den inte. Eller är det den där lilla svarta plumpen på botten av badkaret? Fast den ser mindre ut…

Nu när jag skriver detta tänker jag på den lilla spindeln som jag ju förpassat till Gullrankan.

Jag är en dubbelmördare.

Efter några dagar är spindeln i badkaret tillbaka. Puh! Plumpen var bara lite damm ju.

Enkelmördare är illa nog va?

Fast det har ju gått några dagar. Kanske att den lilla spindeln flyttat för länge sen.

Nåja, ta det lugnt var det ju.

Även så i tankarna.

Så jag hoppas att den har hittat ett säkrare ställe att jobba på och fortsätter att göra det jag ska.