I fredags var jag på sjukhuset igen för det månatliga hämtandet av medicin och för att få sprutan.

Sonen sa som vanligt storögt; ” vad ska du göra där?”, när jag informerade honom om att jag skulle till sjukhuset. ” Äsch, har inget att göra så jag tar med R och C på en utflykt”, hmmmm!

Jag förstår att jag inte längre ser sjuk ut som jag gjorde i fjor. Jag förstår att det faktum att jag har mera kött på benen (på riktigt alltså!) och inte spyr som Linda Blair i Exorcisten kan verka som om jag är helt frisk nu.

Men jag tyckte alldeles bestämt att jag förklarat att läkarna inte kommer att släppa mig med sina klor på minst tre år. Eftersom det bara gått ett år så….

Ändå…

Det kan ha varit vårt rekordbesök denna gång. I snabbhet menar jag.

Klockan 9.30 hade jag tid. Klockan 10 var jag klar med läkarbesök, spruta och tablettuthämtning.

Kanske var det för att läkare och cellgiftsbehandlingar är på samma avdelning nu. Bara en dörr emellan. Och om man bortser från att jag inte fanns på listan och att sköterskorna som satt i mottagningen försökte övertyga mig om att det stod den 10 augusti istället för 16 (läkare skriver som krattor) på mitt papper samt att toaletterna som är splitternya på chemoavdelningen, där jag får sprutan, inte bör låsas för då riskerar man att inte komma ut igen så var allt ovanligt glänsande där inne. Ovanligt för att vara ett sjukhus i Rom.

Medicinen får man fortfarande ta sig till sjukhusapoteket för men jag hade ju eminenta chauffören R med mig så allt gick galet smidigt.

Det ville jag såklart fira.

Då min ständiga konsertkompis upplyst mig om att jag inte borde missa Abba Tribute band på gratis arenan här i närheten traskade vi dit.

Som vi dansade. Så underhållande detta band, som ju inte var ABBA men ändå gjorde min kväll, var.

Jag som aldrig varit på en ABBA konsert njöt fullständigt. Faktiskt var dom mycket duktiga. Helt plötsligt var de två sångarna ute bland oss och dansade medan de sjöng. Uppmuntrade oss att sjunga med och tvingade några att göra koreografier (tur att jag inte var i närheten för det är inte alls min grej).

På det hela taget har detta, som avslutades i söndags, evenemang med tribute band som de organiserar varje år varit sååå kul.

Det var många som var mycket duktiga.

Fast om ni frågar mig vilka som är bäst så svarar jag alltid: ABBA.