Idag tar jag er med ner till vår närmaste ”låneträdgård”.

Parkerna i Rom är så välbehövliga.

Inte alla har ju lyxen med egen trädgård som jag. Det är jag väl medveten om. Så då är det fantastiskt att det finns just parker.

Min hund vill inte heller göra nummer två i trädgården så därför är det verkligen bra att vi har några bajsvänliga grönområden att välja på.

Vår närmsta ligger alltså nedanför backen vårt hus ligger på.

Här har vi precis kommit ner för backen och det är hundrastgården som skymtar där allra längst bort.

Den ockuperas ofta av kompisgäng som har hundar som fungerar ihop och sen hålls det långa sessioner där inne.

Det gör inte så mycket numera då min hund inte är så himla intresserad av att vara där förutom när någon rastat sin löpetik förstås. Det ska de inte men här råder full frihet.

Många har hundarna lösa överallt också. Det hade jag med tills det blev för många hundar som var lösa och framförallt för många hannar. Full frihet fungerar inte riktigt även om man gärna vill tro det. Det är dessutom förbjudet. Fast sånt som är förbjudet har aldrig stoppat en romare he he.

Nåja, nu var det ju parkträdgården jag skulle prata om.

Min vän som växt upp här har berättat att när hon gick i skolan, för över fyrtio år sedan, så fanns det ingen park här. Det var ett totalövergivet område som sen renoverades för att göras till lekpark. Min väns mamma sa adjö till henne varje morgon då hon gick genom området för att komma till skolan för att hon visste ju inte om hon skulle komma helskinnad hem. På skoj naturligtvis.

Idag ligger det en lekpark precis framför skolan som hon gick i.

Det är bara lite gungor kvar för klätterställningarn och rutschkana plockade man bort för ett tag sen. Skräp finns det dock alltid.

I vår park finns inga rabatter och det är bara högst sporadiskt som man klipper ner träd och gräs.

Gräs som börjat komma upp nu med regnen. Det finns ingen bevattning heller så parken är brungul under hela den långa varma sommaren här.

Då kan det se ut så här;

Man har sedan några år tillbaka gjort en basketbollplan och det finns även ett stabilt bordtennisbord i cement.

I år målades allt om. Det var sponsrat av Kellogs och då satte de fast nya bänkar också. Här flyttar man liksom runt bänkarna efter behov.

Där borta bakom bollkorgen ser man bordtennisbordet.

De hade ett jippo här. Jag var inte där men hörde det ända hem.

Efteråt låg dessa kvar i en vecka;

Ja, jag klagar inte för detta är ett väldigt fint andningshål för både folk med hundar och barn som har noll uteplatser hemma.

Jag bara undrar varför man inte tar om hand om detta bättre.

Det ligger ett litet hus med trädgård i parken.

Ett tag var det väldigt fint och man hade dagaktiviteter för pensionärer där.

Sen tog pengarna slut och det stod kvar för rävar, råttor, stökiga ungdomar och andra djur att använda.

Nu har det restaurerats igen.

Undrar vad det ska bli?

Kanske borde jag ha frågat typerna på taket som skymtar fram om man tittar noga…

fast det gjorda jag ju inte.

Två turer blir det ofta på morgonen i denna park om min hund får bestämma och dofterna är rätt.

Förr gick vi alltid till en annan park på eftermiddagen men han verkar inte så pigg på det längre. Vi får se. Kanske kommer det bilder därifrån en vacker dag.

Eller jag kanske har lite gamla bilder.

Som den här från dagens park med vårt hus däruppe.

Taget i våras.

Det ni ser framför detta lilla överlevande träd är en grusplan med två halvdana mål för fotbollssparkande människor. När det regnar bildas det en stor sjö där.

Förmodar att det var så det såg ut en gång i tiden.

Då när min vän gick i skolan.