Jag hade nog hoppats att onkologen skulle säga att jag inte alls behövde gå på den där HPV-test screeningen som vårdcentralen kallat mig till. Trodde verkligen att han skulle säga att ”nej inte behöver du det! Du är ju så genomkollad av oss. Ingen annan cancer kommer härfram” ,då jag passade på att fråga i fredags när jag var där, för tiden jag fick till testet var idag klockan 9.30.

Såklart jag skulle det!

Så jag traskade dit idag när jag varit ute med hunden andra rundan utan att han gjorde det han skulle utan bara nosade mig galen efter den där snygga bruden som tydligen härjar här nere i parken. Hundar förstår inte gärna när man har bråttom och dessutom är nervös för att man knappt kommer ihåg hur man gör längre hos gynekologer.

Jag hade bestämt mig för att gå dit. 17 minuter sa google maps, min kära vän, att det skulle ta. Jag behöver gå då min hund mest vill stå eller ligga eller gå som om någon tvingat honom. Som om han inte alls är hunden här utan bara en prydnadssak som är ovanligt mjuk och levande bara. Man kan ha den där saken på släp i koppel och ibland struttar den på lite för att göra en glad. Fast inte idag.

Jag kom ändå dit på exakt utsatt tid. Portvakten frågade och jag kom inte på vart jag skulle utan stammade och då fattade hon och sa det magiska ordet screening. Nickande, tackande och med tårarna rinnande igen (folk kommer att tro att jag har tagit mitt gråtande till nya nivåer suck!) gick jag sen till första våningen dit hon sagt jag skulle gå. Det var tomt på besöksstolarna men jag öppnade tydligen dansen för strax därefter kom alla och en var redan där inne.

Barnmorskan var jättesnäll och trevlig. Precis som en barnmorska ska vara. Hon frågade en hel massa och jag svarade och skämdes som vanligt för att jag inte springer på alla kontroller som de skickar ut. Hon uppmanade mig att gå och göra gastroskopitestet också. Av ren artighet tittade jag på listan med alla apotek man kan lämna in bajsprov på.

Kanske borde jag men orkar faktiskt inte.

Själva pap-testet gick fort. Jag fick veta att jag har en väldans lång livmoder. Så har ingen sagt till mig förut och jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska göra med den informationen. Barnmorskan sa att det var lite lustigt. Kanske för att jag är lång….eh va?

Nåja, gick därifrån och låtsades som om jag ska gå och göra alla andra förbaskade test trots att jag är inne i en lång jäkla virvel av olika undersökningar.

Frågade jag verkligen om jag behövde ta av mig skorna???

Ja, det gjorde jag. Direkt inkommen från planeten långtbort kunde jag ju inte minnas att jag ska sätta fötterna på de där grejerna som ser ut som gjorda för mina knäveck. Det har jag alltid tyckt och kommer aldrig någonsin att fatta att det inte är så. Därav idiotiska frågor.

Sen gick jag ut i den underbara dagen.

Strålande sol och klarblå himmel.

Då gör det nog inte så mycket att man fattar lite trögt.