6. Har du levt efter dina värderingar i år? Om ja, när/hur då? Berätta. Om nej, hur inte, varför inte. Litet som stort! Flummig fråga jag vet, tolka fritt. 

Jag hade ju bestämt att jag inte skulle gå in mera och försöka fixa till skräphögarna och skiten i någons rum här hemma. Man måste släppa taget när det inte är ens egen grej.

Det är ju inte jag som lever i en håla av kringkastade saker som gör att man kan börja skrika om strumpor som man inte längre vet var de finns då de lyser med sin frånvaro både på badrumsgolvet (där det växer smutstvätt) och högen av ren tvätt som får ligga där den lagts av mig. I veckor får den vara ifred tills jag tröttnar och trycker in den i det där märkliga skåpet som jag skulle kalla garderob.

Så nu är jag där inne i rummet igen. Står inte ut med alla igengrodda muggar och skräp utanför papperskorgen…eller kanske bör jag säga papperskorgarna i plural nu när jag upptäckt att vederbörande gömt den gamla i garderoben och alltså inte kastat den som jag trodde.

Storstädade där inne för någon månad sen och nu ser det lika illa ut igen.

Vet faktiskt inte längre hur jag ska göra där.

Så jag smyger in igen lite då och då. Trampandes på mig själv och det jag tror på dvs att gamla hundar kan lära sig sitta. Samt att man verkligen kan klara av att hålla i ordning när man är över tjugo år.

Min tanke om att leva i någon sorts harmoni, inte nödvändigtvis skinande ren sådan, men ändå harmoni kommer helt på sniskan hela tiden.

That’s life! Eller?

Därför går jag över till Trädgårdsfredag;

Idag blir det lite park igen.

Häromdagen fick jag, med ursäkten att köra sonen till jobbet, med min hund till Villa Ada.

Han hänger ju som sagt gärna med i bilen.

Han nosar gärna igenom trottoarer och buskar på väg från bilen till parken.

Sen tycker han att det räcker.

Jag drog honom mot den konstgjorda sjön.

Fotade några gräsänder i det alldeles för sena dagsljuset.

Sen tyckte Wish att vi var klara med denna runda.

Han ville helt enkelt tillbaka till bilen igen och när han bestämmer det är det omöjligt att få honom på andra tankar.

Igår kväll fångade jag vår närmaste park i ett förunderligt ljus. Med måne och allt.

Och i morse slogs jag av hur allt blivit gult nu i samma park.

Det tog sin lilla tid men sen föll allt.

För det ser ju mera ut som höst än vinter trots att de talar om snö i Rom igen.

Vi får väl se…