9. Kan du komma ihåg något du har oroade dig för mycket tidigare, men som nu har ordnat sig?

Det hade med en son att göra. Tror att man alltid oroar sig för sina barn. Även då de är vuxna. Livslångt oroande liksom.

Min äldste gjorde mig sjukt orolig. Han hade virat in sig i en filt som kunde ha slutat fruktansvärt illa. Där är han inte längre efter att ha stött i botten. Hans botten.

När jag vaknade till efter att stormen var förbi var jag tvungen att fråga den andre sonen om han känt sig förbisedd. Lämnad ensam. Jag insåg att all min energi gått åt till en enorm oro.

Min yngste försäkrade mig om att det inte alls var så.

Denna galna oro som höll oss i schack länge är nu förbi. Eller nästan. Lite skit finns det kvar, i februari, som sonen måste stå för.

Sen det där andra. Det han verkar intressera sig för nu. Det gör mig inte lugn det heller. Fast jag har lärt mig att inte dras med.

Låter jag kryptisk.

Det får vara så.

En sak är säker; this too shall pass.