Tur att jag tog bilder häromdagen till det som jag tänkt skulle bli ett inlägg om min trädgård.

Dagen flög iväg när det egentligen skulle bli en lugn sådan.

Tidig morgon på sjukhuset blev över en timmes väntan med otrevlig läkare och felinformation om bokning av scintigrafi.

Nu har jag kanske löst det.

Fast svar får jag inte förrän på måndag och då är jag i Sverige.

Sonen blev också skjutsad långt i väg för en arbetsintervju.

Han fick snabbt svar och ska provjobba en månad i en annan livsmedelsaffär efter att vi kommit hem från Sverige.

Nåväl, trädgårdsfredag var det ju på schemat.

Det finns ett före Sverigeresan som gör att man skjuter upp och skjuter upp till efter.

Till exempel trädgårdsfixandet.

Buskar växer över huvudet igen.

Nässlorna, som inte blev till soppa av sig själva utan fick bonda fritt medbuskskogen så länge, ska bli omhändertagna sen.

Säckarna kom inte ens ner i garaget för att vänta in sopstationsutflykten tillsammans med de gamla gräsklipparna som redan ligger där och väntar. Sen så.

Aprikosträdet verkar dock ha sin egen agenda och börjar så smått skjuta knoppar. Där behöver jag nog inte göra så mycket.

Persimonträdet blev nedklippt iallafall. Oklart vad det tycker om det. Bara att vänta och se.

En liten citron som jag misstänker är av den torrare sorten hänger envist kvar.

Det där små planterna jag fick för länge sen på LIDL och sades skulle vara kål ser nu ut att äntligen bli just det efter två år av bara blad.

Experimentella linsådden verkar ta sig.

Någon som gräver drar fram en motvillig bevattningsslang som jag tror kan behöva komma ner i jorden igen innan jag måste hjälpa törstiga växter i hettan.

Allt detta ska jag ta itu med och mer därtill efter Sverigeresan.

Just nu är jag så trött att jag inte vet hur jag ska kunna det.

Det tar på krafterna att vara onkologisk patient och taxivikarie för son utan körkort.