Om Tinder och hörsel

När jag ska börja min meditation hör jag att alla hans väckare avlöser varandra.

Men ingen kommer ur rummet.

Efter meditationen knackar jag på dörren där inget ljus synes heller.

Han mumlar något, tänder ljuset och när jag förbereder frukost för mig och hunden kommer han ut därifrån. Han säger något som jag inte hör. -Va?, säger jag.

Surt får jag till mig det där att jag ”ingenting hör” och ”borde gå till öronläkaren” medan han stänger in sig i duschen.

Det där har jag hört tusen gånger. Jag gick till öronläkaren också när det var någon annan som sa likadant. Det är inget fel på min hörsel. Inte än i varje fall. Kanske är jag lite disträ. Kanske är det smällande dörrar, hundtassande, surt mumlande eller något jag håller på med som tar min uppmärksamhet istället. Det är ingen utebliven hörsel i vart fall.

När vi sedan sitter båda vid frukostbordet och jag hör honom konstatera att han inte kommer att komma i tid för att han redan borde vara på busshållplatsen vid denna tid höjer jag inte ens ett ögonbryn från mitt kaffe.

-Jo jag sa….och så upprepar han.

-Va? Jag hör så illa. Jag leker en väldigt gammal version av mig själv.

Han frågar igen om jag kan köra honom (naturligtvis har jag hört allt).

-Nej, jag är ledsen. Jag ska till öronläkaren.

Då blir han full i skratt. Du menar nu när jag går.

-Ja, han kommer hit. Du går och öronläkaren kommer hit.

Vi skrattar båda två.

– Var har du hittat honom? Som kommer hem till dig och allt.

-På Tinder.

Sonen skrattar nu ett bubblande skratt.

-Mamma du har nog fått detta om bakfoten.

-Nej, inte alls. Jag behöver en öronläkare, onkolog, elektriker, trädgårdsmästare o s v. Därför väljer jag att dejta såna. (här undviker jag att säga svajpa höger eller vänster för den händelse att min son vet hur Tinder fungerar för att min lögn inte ska bli allt för övertydlig. Jag vet ju inte alls hur den fungerar)

När vi skrattat färdigt kör jag honom såklart.

Hunden följer med.

Vi går en minipromenad i Villa Ada. Man kan inte lära en gammal hund promenera. Bara locka lite med godis. Fast då missar man ju hela motionside’n. Så efter två godisar får jag ge mig och gå med till bilen igen.

Tänker på att det där med att dejta människor som man kan ha någon form av utbyte av inte är helt fel.

Vad ska jag med en man till?

Det är ju hantverkare och specialister denna världen och jag behöver.

Det borde verkligen finnas en app för detta.

Tinder kanske inte är den rätta.

Det kan lätt bli missförstått…kanske.

4 reaktioner på ”Om Tinder och hörsel

Lämna en kommentar