Jag kom iväg, igår, till simbassängen och den var tom så när som på mig, två unga killar och någon enstaka tennisspelare.

Kvinnan som jobbar i administrationen hoppade i och simmade i nästan två timmar.

Jag som tyckte att jag var duktig som simmade 8/10 längder med några små mikropauser. Sen gick jag upp och läste en stund för att sen köra samma visa igen. Kvinnan körde ju om mig massor av gånger. Med ett stort leende förklarade hon för mig och en man som just blivit ordentligt plågad av tennisläraren att hon rensar bara huvudet om om simmar nonstop i två timmar. Shit! Jag som precis funderar på att kanske skriva in mig till hösten på simning. Det känns så skönt i kroppen efteråt. Fast två timmar….nej, det tror jag inte. Det finns det förstås inget som säger att man måste.

Under första läspausen skickar min son ett meddelande till mig om jag och hunden vill hänga med till sjön dagen efter, som är hans och tjejens lediga dag, med honom och G.

Såklart jag vill!

Mer om det i morgon.

Idag är det ju onsdag därför får det bli La Dame Du Lac med Alan Stivell från hans underbara skiva The Mist of Avalon som passar bra med sjön.

Stivell som jag också glömde i konserterna jag skrev.

Hans konsert med bara honom och hans keltiska harpa i en park i sommarnatten får mig att rysa bara genom att tänka på den.

Såsom på konserthuset….hjälp hur många gånger har jag sett honom?

Tror två.

Nåja, imorgon blir det sjösnack för dagen blev en hjärtevärmardag.