Mest i horisontalläge.

Lycka i att bara ligga där i stillheten och tystnaden.

Hänga med yngste sonen och hans tjej.

Höra hur de smågnabbas om ett kortspel, är också guld för jag får vara med (inte på kortspelet som tur är!).

Läsa lite grann. Simma lite grann.

Knäppa av en klassisk; här ligger jag och kan inget annat.

Studera flygplanslinjer på himlen som korsar varandra. Tur att de inte krockade är tanken man orkar med. Under tiden kör Ulf Dagebys En dag på sjön för fullt i samma trötta huvud. Ja, för musiken tar sig alltid in ens liv. Alla dagar.

Studera tre änder som verkar hänga ihop trots olika raser. Stannar till gör de bara så pass länge att de hinner konstatera att vi inget har att äta och även om vi har det så ligger stora stygga vargen under solsängen och vaktar.

Äta gott på restaurang och det är sonen som bjuder. Och hoppsan där slank det ner en liten dessert också!

En utav de tre/fyra restaurangkatterna verkar ha upptäckt vargen under bordet för den håller sig på lagom avstånd.

Ingen, varken änder eller katter, vet att denne varg är så trött efter flera simturer att han inte ens orkar äta sin mat på kvällen.

Konstatera när man är på väg hem att allt blev så bra.

Så avslappat.

Så kravlöst.

Trots att man inte precis förtog sig med fotograferandet.

Om någon vill se mer av denna pärla till sjö så hittar den någon ett inlägg här som länkar till ett annat (länkarnas drottning haha!).

Båda inläggen handlar om Vicosjön.

Det finns två bilder på min son och hans tjej fast om jag publicerar dem kommer jag aldrig att komma på tal något mera under deras utflykter.

Så det aktar jag mig noga för.

För i allt detta ligger det en massa småprat om rädslor, saker som är bra att kunna, saker från ens liv.

Att lära känna varandra så här är ju det bästa man kan göra.

Det tackar jag ödmjukast för!