Jag gick länge och funderade på en sak jag ville sticka till baby A som ju ska komma, enligt tabellen för nedräckning som kanske stämmer in på två bebisar i hela världen, i augusti. Jag är ju en som tänker långsamt och därför fick jag fart när C berättade att den lilla busungen redan gett tecken på otålighet. Det monitoreras för fullt varje vecka och ibland flera gånger per vecka. Så äntligen kom jag för mig att beställa hem garn till mönstret jag redan laddat ner för ett tag sen.

Till min stora glädje är det här företaget ursnabba och snabbt fick jag veta att redan två dagar efter skulle mitt paket anlända. Då detta var dagen för vård av annan trädgård, som jag skrev om igår, så väckte jag min smått sure son innan jag gick för att han skulle hålla öronen på porttelefonen. Inte för att det undgår hunden några som helst ljud från dörrklockor men ändå. Man vill ju gärna att en vaken son ska kunna ta emot paketet också.

Det kom inget paket. Jag satt hemma och virkade hela eftermiddagen för det är ju inte bara baby A utan även storasyster S som måste ha present. Hon har redan klargjort att inget av det hon har ska gå till lillasyster så jag vill ju helt klart inte ge henne mera smolk i den bägaren.

Klockan närmade sig 18 när ett mail dök upp. Att de försökt lämna paketet men ingen hade öppnat. VA???

Flyförbannad försökte jag ringa postens nummer för pakethantering som stod i mailet. Satt en stund och tryckte 2, 1, 2….vad sa rösten nu….om man vill prata med en operatör…fan!

La på utan att ha kommit till fram till någon. Har jag sagt att jag hatar telefoner?

Chattade med postens bot istället. Lugnade ner mig när den bad mig lämna mitt mobilnummer. Såklart! Så kan de ringa mig vid andra försöket, de skrivit att de skulle göra.

Sen gick jag in och tittade på min beställning. Jag hade ju sett att det stod 1 b, inget konstigt för vår lägenhet är ju just nummer ett i b-trappen.

Fast vart var gatunumret. INGENSTANS! Det är inte bara baby A som har hiskeligt bråttom det är också jag. Förlitade mig på den automatiska inskrivningsmekanismen, för jag har ju beställt många gånger…flera på detta ställe. Jag kollade aldrig upp alla uppgifter som man ska så nu stod det alltså rätt gatunamn men fel nummer. Finns ens nummer 1 på denna lilla gata där vi har 21. Senare gick jag för att kolla och numren på vår gata börjar på 3. Fast huset innan har en liten port direkt in i en stenlagd trädgård som google maps visar som 1.

Skit också! Klantskallen i mig har drabbat mig själv igen.

Nåja, de hade ju nu fått mitt telefonnummer.

Det är väl helt onödigt egentligen att jag säger att paketet inte heller dök upp på andra försöket. Att jag fick ett nytt mail om att det inte gått att lämna det.

Jag väckte ju sonen igen för jag skulle på sjukhuset. I handen höll jag krampaktigt telefonen och svarade på flera idiotsamtal som jag annars inte skulle få för mig att ens titta åt. De var såklart en massa skräp. Jag svarade till och med i telefon framför den där autistiske läkaren, som jag hade turen att möta igen, (kanske är han inte alls autistisk men bara helt oförmögen att känna empati så ni får förlåta mig här!) utan att be om ursäkt. Om han hade sagt något skulle jag kört nån story om superduper viktigt samtal jag väntade (inte helt lögnaktigt), men han ägnade mig inte ens en blick utan knappade vidare helt oberörd på tangentbordet.

På kvällen efter att precis ha kommit hem från sprutan hos husläkaren, för när allt ska klumpa ihop sig så gör det det, ringde jag posten igen. Denna gång lyssnade jag noggrannare. Väntade ut assistenten länge och väl med Einaudi i luren fast med urdåligt ljud så att jag trodde att örat skulle ramla av innan någon svarade. Svaret blev att; telefonnumret bara var en säkerhet och inget som lämnades ut till föraren. Säkerhet för vad har jag börjat fundera på efter samtalet som avslutades med att han såg att paketet låg på en SDA uppsamlingsplats tjugo minuter från där jag bor.

I morse körde jag dit. Fick mitt paket efter att ha styrkt att jag är jag och paketet mitt. Det var en sån där vindlande väg full med hål dit. En sån som nästan bara lastbilar kör. Tackade mig själv för att jag kollat upp luften i däcken i veckan som gick.

Så nu har jag äntligen mina grejer och kan jobba på mitt projekt till baby A.

Och så är jag den erfarenheten rikare att kolla upp alla uppgifter ordentligt innan jag tjongar iväg en beställning.

Alltid lär man sig något!