När jag var i Sverige i juli hade jag som rumskompis en ganska stor spindel.

Jag hade sett den där nere först men låtsades inte om den och jag skulle någonstans så den fick vara där utan att bli utvisad till trädgården.

En kväll dök den upp på min vägg nära sängen. Först tänkte jag att jag kanske borde skicka ut den genom fönstret. – Ut och lek med andra spindlar eller vad ni lite otäcka fast ganska nyttiga djur håller på med.

Då föll den eller lät sig falla ner på golvet intill sängen. Ner bland mina gitarrer.

Lite med skräck tänkte jag att nu har det gått för långt. Strax hamnar du väl i min säng.

Fast tröttheten tog över. – Okej, käka du de envisa flugorna så länge så sover jag.

Sen dök den upp på andra sidan rummet nästa kväll. Hade inte sett till den under dagen och helt plötsligt satt den på min rosa tapet intill garderoben igen.

Ett par kvällar var vi roomsbuddies sen försvann den.

Konstaterade med viss saknad att det också fanns lite lättnad i detta.

Hur mycket jag än kan beundra dessa flitiga hantverkare så vill jag inte gärna sova nära nära dem. Dessutom var detta ingen vävare. Såg inte till några nät.

Sen hittade jag den i badrummet där nere. Då hämtade jag sopskyffel och kvast och numera bor hen i rosorna utanför…eller kanske har den tagit sig in igen. Vad vet jag.

Sen var det spindlar i tusentals som jag och min son hittade nere i farmors hus då där skulle bli kusinträff. När jag öppnade dörren till toaletten var det som att de skrek;- stäng dörren för tusan! Här bor vi!!!

Så kan man inte ha det om man vill att gäster ska kunna kissa utan att det känns som att sitta i ett skräckkabinett. Här undviker jag andra saker som gäster inte gärna vill se i ett badrum. Det får ni fantisera fritt om.

Vi spenderade timmar med att städa någotsånär. Sonen bar ut alla spindlar till farmors trädgård medan jag hörde hur han pratade med dem om vikten av att de inte kom tillbaka och annat lite roligt som sen fick mig att undra om han fortfarande tycker att jag är galen som pratar med hunden om allt möjligt. Jag fick bara en oförstående blick som svar. Antar att han själv inte ens tänkte på att han kommunicerade högljutt med spindlar.

Sedan jag kom tillbaka till Italien har jag en pågående konflikt med en spindel som bygger nät precis över småsköldpaddornas inhägnad. Varje gång jag kommer för att hälla vatten i deras skål eller ge dem lite grönt att äta stoppar jag huvudet rakt i detta nät.

Därför flyttar jag det. Tar tråden och drar den över till busk-oasens sidan. Spindeln pinnar iväg in i busken men ger sig inte och tänker;- oj då! Jag får visst flytta mitt nät för det är för mycket tungtrafik här! Nääädå! Den bygger upp igen. Och igen. Och igen.

I morse hängde det bara en tråd där. Nu undrar jag ju såklart om spindeln är sur…eller kanske bara flyttat.

Jag vill ju ha det där att de fångar de galet irriterande myggorna fast inte direkt över mina stråk….är jag omöjlig att leva med kanske?

Idag hade jag egentligen tänkt skriva ett helt annat inlägg men när jag just satt mig ner på soffan och precis kopplat upp mig kröp en annan spindel helt lugnt över mitt nystädade golv.

Kanske är jag inte tydlig med var spindlar får lov att vara, tänker jag då. De har inte förstått hur jag vill ha det.

Eller är de här för att tala om något för mig? Ge mig ett tecken?

Ett Solögatecken.

Du tjänar på att ta det lugnt just nu. Min gåva till dig är att ha tålamod.
Spindeln är definitivt det mest tålmodiga djur jag träffat.

Ja, just det så vill de såklart att jag ska göra.