I lördags firade vi San Fransiskus dagen och kanelbullensdag i en enda smäll.
Detta gjorde vi med en expert.
Prästen som precis kom till vår församling, och som ska stanna här tillsvidare, har nämligen hållit i många pilgrimsresor till Assisi där ju San Fransiskus föddes.
Han berättade om Fransiskus och sen om sig själv och sen blev det såklart nybakade kanelbullar.
Jag har alltid gillat San Fransiskus, denne rikemansson som på riktigt levde som han predikade. I enkelhet och för de små i samhället. Han skrev sånger och berättelser. Han lär också ha varit rolig och trevlig.
Kort och gott; en bra människa.
Sen tilltalar mig såklart historierna om hur han hade gåvan att tala med djur.
Särskilt med fåglar.
Angelo Branduardi har gjort en hel skiva om Fransiskus.
L’infinitamente piccolo = Det oändligt lilla.
Min yngste son åkte till Assisi med sin klass och religionsläraren på lågstadiet och kom hem extatisk och påminde mig om just denna skiva.
Jag köpte den då för detta var ju innan Spotify men man kan hitta den där nu.
Favoriterna jag har är den som berättar historien om Vargen och San Francesco. Om hur han talade tillrätta vargen så att han slutade äta upp människorna i Gubbio. De gjorde en deal. Låten heter Il lupo di Gubbio = Vargen i Gubbio .
Hela skivan är bra. Jag gillar ju Branduardi sen långt innan jag kom till Italien. Fick för mig att jag sett honom på Jakobs stege men hittar inte honom bland gästerna som finns uppräknade på nätet. Så det var väl något annat program då.
Nåja, en annan låt jag gärna lyssnar många gånger på är Nelle palude di Venezia Francesco si fermo’ a pregare e tutto tacque = I Venedigs träsk stannade Francesco för att be och allt blev tyst. Naturligtvis höjer gästerna Teresa Salgueiro och Madredeus låten ännu ett snäpp.
I många kyrkor välsignar man husdjur den 4 oktober i Fransiskus namn.
Till min glädje såg jag att man gjorde så i Svenska kyrkan i Florida där prästen som vikarierade här i september arbetar.
Hur man från Fransiskus och djur kom in på kanelbullar är fortfarande ett litet mysterium för mig hahaha!
Kanelbullar har alltid en plats på bordet. Tack för en spännande historia och lite olika musiktips som jag aldrig hört talas om. Språket blir såklart ett problem som alltid med italienskan, eftersom jag aldrig kommer vidare i mina ambitioner att lära mig detta vackra språk. Kram!
GillaGillad av 1 person
Ja jag förstår att detta har mer mening för mig som förstår språket ju. Fast om man vill lära sig är musik väldigt bra. Det är ju fullt med upprepningar. Och visst har kanelbullar alltid plats. Kram
GillaGilla
Hej Marika!
Haha, från Fransiskus till kanelbullar, jaa.. jag håller nog med Monnah, att kanelbullar alltid har en plats helt enkelt 😉
Kramar!!
GillaGilla
Visst helt klart! Kram
GillaGilla