Stackars lilla golv

Någon gång under fredagseftermiddagen får jag ett infall och skriver till min läkare om jag kan komma på tisdagsförmiddagen och få den där sprutan. Ja för jag vill ha den ur världen. Inte vänta till torsdag nu när onkologmötet blev flyttat till nästa fredag. Jag vill ha torsdag och fredag fria. Som om mina dagar inte är fria… Tänker att om jag slipper denna tur på torsdag så kan jag göra något roligt istället.

Nåja, i lördags vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Jo, jag skrev på det där jag skulle och sen letade jag foton som jag fortfarande inte hittat. Överallt skriks det om att mitt arkiv är fullt och jag ser ju när jag bläddrar att det är fullt av massa skit och en hel del dubbletter. Sen. Tar det sen. Det jag letar efter är förmodligen raderat för längesen.

I söndags jobbade jag lite och det fyllde på med energi. Barn och djur fyller på mitt energikonto. Fast någonstans måste hostande söner och sjukhus fulla med smittor ha gjort sitt för på måndagen vaknade jag med ont i halsen.

Det hjälps inte när man har skjutit upp städningen alldeles för länge. Varje tappad morotsbit som är vithårig när man plockar upp den från köksgolvet efter en millisekund påminner en om vad man måste göra. Halsont eller ej. Hunden fäller ju igen. Vid varje temperaturväxling tappar han hela valpar av päls. Därför städade jag igår istället för att vila. Därför hostade jag mig igenom natten till idag.

Sen körde jag ändå till min läkare. Det är ju ingen influensaspruta så det är inga problem bekräftade han efter en timmes väntan i korridoren. Väntrummet var fullt. Två läkemedelsrepresentanter och en hel massa människor. Jag stannade i korridoren för att inte smitta andra med min förkylning.

Så jag hade gott om tid att spela wordfeud och stirra mig blind på det fula golvet.

Det behöver inte dammsugas på hundhår men det skulle absolut behöva en slipning och lite kärlek i form av linolja eller nåt.

Det är många fötter som trampar här och det syns.

Men det är inte jag som ska göra det för NU ska jag vila.

Lämna en kommentar