Jag kastade ut julen igår.
Fick en attack. Allt åkte utom utomhusbelysningen och några ljusslingor inomhus.
Jag hade tänkt mysa till nästa vecka. Men så fick jag nog. I en mix av ilska och sorg för allt som skitit sig drog jag ihop allt och stoppade ner det i garaget.
Naturligtvis ångrade jag mig sen. Saknar granens ljus. Och den stora stjärnan i sovrummet.
Det går över. Allt går över.
Min tredje dag i Sverige styrde jag bilen till min fasters hus i mellersta Skånes skogar.
Jag visste inte att jag tog hostan och feber med mig från min fars hus, då skulle jag såklart inte åkt.
Jag var bra när jag åkte och blev hostig någon gång på natten som jag tillbringade sovande tillsammans med min faster. Hon har inga extrasängar kvar sen hennes man dog. Fast hans plats i dubbelsängen är ju ledig. Där sov jag även då han låg sjuk där nere. Senast i somras.
Hursomhelst gick vi två promenader. De har skogat där och det ser aningen sorgligt ut. Man får anta att experterna vet vad de gör. Just nu är det lite trist att se allt så naket.
Vi gick i regn första dagen. Regn som växte under tiden vi gick. Vilade på soffan. Fikade.
Sen lagade vi mat och satt länge och pratade. Det blev natt utan att vi märkte det.
Jag frågade om hon tänkte stanna kvar i huset som varit deras gemensamma i många år.
Det har hon ingen tvekan om. Detta är hennes hem.
Vi kom fram till att det är så annorlunda när någon dött än när man separerat. Så självklart. Ändå är ju båda förenade med en sorg och en känsla av att man vill förändra.
Jag själv går omkring i något som jag trodde var vår gemensamma dröm. Antar att det är därför jag kastar ut och tar kål på saker. Jag vill egentligen härifrån men så mycket håller mig kvar. Om jag kastar tillräckligt mycket så kanske jag tillslut har kastat ut mig själv också…
Dagen efter åt vi frukost länge. Gick en promenad till. Lunchade och vilade igen på soffan under filtar.



Efter eftermiddagsfikat rattade jag min fars röda bil tillbaka till min lilla hemby igen.
Jag trodde att apotek är öppna hela dagen en lördag precis som i Italien men där hade jag ju helt glömt bort de svenska reglerna.
Så det blev ingen termometer och ingen ögontvätt mot kronisk ögonlocksinflammation.
Kanske lär jag mig då att ta med mig sådant när jag reser.
Ironiskt att jag kastade ut julen igår; det är ju idag de tre vise männen kommer.
Hur ska visheten hitta hit om jag forstätter att kasta ut krubbor också?
Ibland går saker och ting lite för snabbt och man ångrar det rätt snart.
Vilken mysig dag med din faster även om förkylningen kröp sig på.
Jag har inte heller en julsak kvar men jag tycker det är skönt att det är väck nu till nästa jul.
Ha en fortsatt fin tisdag.
Kram Carin
GillaGilla
Ja det var ju faktiskt mysigt! Sånt man kan leva på även i en förkylning. Kram
GillaGilla
Ja du, tänk om vi bara var logiska och rationella. Men det är vi ju inte och ibland tar känslorna så stor plats att de bara måste ut någonstans! För dig behövde de komma ut genom en bortrensning… Jaja, men nu blev det så, som jag försöker lugna mig själv med. Vi rensade bort julen igår ”med vilje”, men det känns tomt ändå. Vi lämnade stjärnorna i köket kvar, det ser ändå lite inbjudande ut då man sitter i vardagsrumssoffan och fint när man kommer hem i mörkret också.
Intressant med det där att du är kvar i en dröm som inkluderade någon annan än du själv också. Tror det är viktigt att rensa, både tankar och prylar, när man känner sig låst. Hoppas att du hittar ett sätt att känna dig självklar i ditt eget hem. Kram!
GillaGillad av 1 person
Visst är det så att rensa hjälper! Sen tror jag att jag är i en svacka på många sätt. Kram
GillaGilla