Den 27:e december

Den Av Marikai Senza categoria

tittade solen fram igen efter några dagars tjock dimma.

Då tog jag bilen och körde till Ystad.

Jag hade tänkt mig till Malmö men orken denna gång blev kraftigt reducerad av influensan jag inte alls räknat med. Gör man det någonsin?

Först gick jag inne i staden. Besökte den lilla fina bokhandeln där jag blev fullständigt påhoppad av en bok som passade precis till en kompis jag skulle besöka dagen efter.

Gick lite på måfå in i några av affärerna men inget lockade mig utom en mössa då jag glömt båda mina mössor, som jag haft med mig, hos far.

Den blev ett alldeles för dyrt köp för min snåla plånbok men nu äger jag en mössa från Sveriges äldsta hattaffär minsann.

Jag hade kunnat komma undan billigare men den här talade till mig. Allmogemönster gör så med mig.

Efter mössinköpet var jag redo för en promenad vid havet.

Det var egentligen mitt huvudmål (blev ju lite roligt detta hahaha!) hela tiden.

Jag blir lugn där.

Om man tar bilder i motljus kan man tro att det är sent på kvällen en sommarkväll hahaha!

Den enda bryggan man kan gå ut på måste gås ut på.

Klassiska bilden på badhytterna måste tas.

Naturligtvis måste fiskmåsarna vara med. Förövrigt de enda vinterbadarna jag såg.

Visst passar vi ihop havet och jag? Ser till och med ut som en gammal solskrynklig fiskare.

Flyttar lite lätt på mobilen för att få bort russineffekten men då försvinner havet.

Fast man ser ju ändå hur lugn jag blir där.

Jag tänker att detta ska bli början till mitt liv närmre havet.

En önskan. En dröm.

Tänker på när vi bodde på stranden, nära Pescara, för många år sedan där maken fått sitt första jobb.

Det varade bara sex månader och jag hittade absolut inget att göra.

Fick bara en massa dåliga förslag genom annonserna jag satte upp om barnpassningsjobb. Annan sorts passning tyckte vuxna män att jag kunde hålla på med. Trots att de inte ens sett mitt foto i annonsen för detta var innan sociala mediers tid och jag satte handskrivna lappar i mataffärerna.

Istället gick jag långa promenader med stadens vildhundar som sällskap längs stränderna och sällan har jag mått så bra. Sällan har jag känt mig så skyddad.

Om jag riktar in blicken mot det igen så kommer jag dit va?

Ja, inte Pescara då men nära havet absolut.

Beskyddaren tar jag med mig själv denna gång.

7 reaktioner på ”Den 27:e december”

  1. Vackra bilder. Jag umgås bara med havet på sommaren då jag är på västkusten. Men jag har varit på ön så sent som i november och fascinerande nog är det inte så stor skillnad mer än temperaturen. Vid en hastig blick kunde man tro att dina bilder var tagna på sommaren!

    Gillad av 1 person

    Svara

  3. Havet det bästa är. Jag saknar det. Det finns nog ingen annanstans som jag känner sådant lugn, och känner av jordens storhet, som just vid havet. Bergen förvisso, men havet slår allt. Förstår så väl att du njöt där, vilken fin dag du fick

    OCH så roligt att se dig på bild också. Kramar!!

    Gillad av 1 person

    Svara
  4. Profilbild för Annannan Annannan

    Det här var nog bättre än Malmö! Ja, det finns ju hav där också, men det är inte lika direkt runt knuten som i Ystad. Så fint att bokhandeln finns kvar. Jag har inte varit inne i centrum på säkert tio, kanske fler, år. Men i Sandskogen har jag varit varenda sommar de senaste åren. Och i oktober gick vi som du beskriver. Fast då var det nästan-sommar på riktigt. Vid en badhytt satt en kvinna i bikini.

    Bäckströms! Att det är Sveriges äldsta! Och det är ju lite lustigt att du skulle glömma mössan bara någon dag efter mitt mössdebacle. Men sådant som man köper sådär blir en historia och det är en fin mössa! / Annannan

    Gillad av 1 person

    Svara

    1. Jamen det är väl märkligt, jag tänkte också på din förlorade mössa när jag insåg att jag hade allt i ryggan utom mina mössor. Faktiskt trodde jag att Bäckströms hade bommat igen. Läste något om det i Ysta’n.

      Gilla

      Svara

Lämna en kommentar