På lördagmorgonen står jag som vanligt och plockar i köket med dörren mot trädgården öppen. Hunden vill gå ut och in. Helst ser han ju att jag hänger med ut men jag är upptagen.

Då hör jag helt plötsligt ett fågelljud jag inte hört förr här ute.

Snappar åt mig mobilen och får snabbt som en blixt igång appen som registrerar fågelljud.

Utan tvekan får jag upp en falco tinnuncus, en tornfalk.

Då det låter som den är väldigt nära och kanske rent av i min trädgård springer jag ut i strumplästen. Efter en liten stund lokaliserar jag den högt där uppe på en ställningen till solmarkiserna på en terrass.

Tar en bild med mobilen och rusar in för att få tag i kameran medan jag ber att den ska sitta kvar, om det nu är en falk jag ser, när jag kommer ut igen.

Den sitter märkligt stilla. Jag tror nästan att jag inbillar mig när en annan kråka kommer till den första kråkans undsättning och den där klumpen jag tror vara en falk flaxar till.

Sen sitter de där en bra stund som om de hade sammanträde.

Eller att kråkorna försöker bestämma vad de ska göra med denna falk som så tydligt hamnat på något de anser vara deras område.

Detta är mer spännande även världens thriller och jag, som vill se vad som händer, knäpper av bild efter bild. Den ena mera suddig än den andra. Väldigt få blir bra ser jag sen.

Jag försöker också gå lite mera åt höger för att kanske få se falken från sidan.

Då steppar ena kråkan ur bilden och den andra kaxar sig fram emot falken.

Allt går väldigt snabbt när falken flyger ner över mig och försvinner mot parken under oss med kråkan hack i häl.

Läser att falkar och kråkor är rivaler om bona.

Falkarna ”lånar” kråkornas bo.

Kanske var det hyran som skulle in?

Vet inte hur det gick för falken.

Inte heller vet jag vem som har rätt i denna tvist.

En sak är säker, för det googlar jag mig till, rovfåglar är ett tecken på en sund miljö. Att den trivs i våra parker. Att här kan man hitta mat.

Läser också att enligt gammal folktro varslar den om gott.

Och tro det vill jag göra.