sitter jag och hör hur regnet, kanske, avtar.

Det har vräkt ner sedan frukost.

Det började redan öka på när vi tog en snabbkiss klockan 7,30.

Vi kolliderade också med en grannhund i trapphuset.

Det blev lite livat men den hunden fick förtur. Han är ung och mera driven.

Min hund fick hosta. Gamla hundar ska inte hålla på som om de var två år, säger jag till honom ständigt. Han glömmer ju det varje gång. Skönt ändå! Att han glömmer alltså.

Jag skulle iväg och skriva in mig, med läkarintyget och min läkares peppning i högsta hugg, och simma mina första längder idag.

Väskan står fin och klar i mitt rum.

Men den där smärtan i mellangärdet, som lyst med sin frånvaro i januari, är tillbaka.

Vet från i somras att jag inte ska trotsa den och simma ändå. Det blir inte bra.

Så jag får väl sura vidare i badkaret senare istället då.

Nej, tusan också!

Jag ska inte sura.

Bitterhet får inte komma in här mer än i små doser.

Väldigt små doser.

Jag ska fokusera på sånt som är positivt.

Som att det verkligen är en hackspett som sitter i detta träd ofta på morgnarna när vädret tillåter att vi kommer så långt som ner till parken.

Det får jag bekräftat av den där fantastiska appen som Anna tipsade om.

Alltså jag är så glad att jag får bekräftelser på vad jag hör och att jag faktiskt kan mycket mer än jag tror om fåglar.

Det ÄR en mindre hackspett som jag bara skymtar ibland där uppe i toppen.

Sen blir jag också så glad när vi kan vara i trädgården. Även en liten ynka stund. Det känns som en belöning efter allt regnande som vi verkar vara dömda till nu.

Under en av dessa små utflykter hittar jag en cyklamen som självsått sig mellan gångstenarna.

Naturen alltså! Vilken grej!

Fotade med min favoritmodell för att ni ska se var den kilat in sig själv.

Han är ju inte riktigt med på noterna och tänkte väl att inget ansikte idag minsann.

Eller så var det på hundspråket så att han gav oss det bästa av sig själv.

Avslutar detta sur/nöjd inlägg med att säga att vi faktiskt startade om kören i Svenska kyrkan igår.

Så oerhört kul att sjunga tillsammans!

Jag har inga texter att öva på för de ska komma sen, lovades det. Lite ändringar behövdes.

Annars hade jag ju kunnat ägna min sura dag åt det.

Skråla på och försöka förstå var jag gjorde fel igår (bara jag själv som noterat detta men ändå!). Få in melodier och noter där de ska sitta. Träna rösten.

Ja ja, dagen är ju inte slut ännu.

Kul att vi är igång igen!

Och simma det kan jag göra när smärtan försvinner.

För det gör den.